Lär av historiska misstag

Många sätter likhetstecken mellan dagens situation på bostadsmarknaden och situa­tionen såsom den gestaltade sig före 90-talskraschen. Det finns några likheter. Skenande priser och skuldsättning. Men vill man lära något av historien bör man gå ytterligare ett decennium tillbaka. Då var kapitalmarknaden totalreglerad. Politikerna bestämde med stöd av lagar och förordningar vem som skulle få låna, hur mycket, till vilket ändamål och hur mycket det skulle kosta.

Syftet var att säkerställa statens och bostadssektorns behov av billiga krediter. Räntan sattes på en så låg nivå att de som fick låna fick betalt för att göra det. Realräntan var negativ. Men de lyckliga var få ty utlåningsrestriktionerna satte stopp för bankernas utlåning.

Samtidigt fanns det massor av pengar att låna ut. Marknadens aktörer fann därför snabbt sätt att kringgå regelverket. Främsta exemplet på det var finansbolagen. För när bankerna inte fick låna ut sköttes utlåningen i stället av finansbolagen som inte sällan ägdes av bankerna. och inte omfattades av regelverket.

Marknadens ­aktörer fann ­­därför snabbt sätt att kringgå regelverket.

Men politiken misslyckades. Kapitalet smet förbi regleringarna. I november 1985 gav man upp. Utlåningstaket avvecklades och med det återgick allt till det normala. Bankerna tog hand om utlåningen som ökade mycket snabbt som direkt följd av låga räntor, hög inflation och generösa regler för ränteavdragen.

I början av 1990-talet sprack bubblan. Den fråga kritikerna ställde var varför inte reglerna för ränteavdragen gjorts mindre generösa innan utlåningen släpptes fri. Det hade ju ökat räntekostnaden och med det hållit tillbaka efterfrågan på lån. Vad historien lär oss är att administrativa knep för att hålla tillbaka utlåningen inte fungerar. Efterfrågan följer marknadens lagar. Det talar för att skärpta amorteringskrav för bolån bara kommer att leda till att utlåningen sker på annat sätt. Bara om det blir dyrare att låna kommer efterfrågan att minska. Kan detta inte ske genom en höjning av styrräntan uppnås samma effekt genom att avdragsrätten för räntor tas bort. Den åtgärden har dessutom det goda med sig att den förbättrar statens finanser.