Kina och Ryssland – bara problem?

Thomas Lindeborg, är global fastighetspionjär i Ryssland och investerar även i Kina. Han har varit vVD vid Anders Diös AB, VD Amplion och VD för London & Regional Nordic. Lindeborg blev 1986 nummer fyra som disputerade från KTH och fick dessutom sin avhandling publicerad.

När jag gick i skolan under slutet av sjuttiotalet kunde jag inte drömma om att jag en dag skulle ångra att jag inte läste lite ryska eller mandarin. I min årskurs på gymnasiet i den fashionabla staden Köping vet jag bara en person som läste ryska (och han var betraktad som lite galen). Mandarin var det ingen som hade hört talas om… Ingen kunde väl ana att Sovjetunionen och Kina skulle få så stor betydelse för världsekonomin som nu skett. Inte kunde väl jag ana att jag i mitt yrkesverksamma liv skulle tillbringa stora delar av min tid i dessa regioner.

Kort och gott så har världsbilden förändrats snabbt och radikalt. I dag, på gatan där jag är bosatt i London bor det minst en handfull kinesiska familjer samt lika många ryska. Många föräldrar här sätter sina barn i extraundervisning i mandarin. Bostadsmarknaden i ”prestigesegmentet” drivs i betydande utsträckning av köpare från Kina och Ryssland (samt en och annan grek). Londonbaserade fastighetsfonder får en allt större andel kinesiska och ryska pengar.

Kinas utveckling är enorm och ger en stor potential också för oss inom fastighetsbranschen. Dels skapas det en helt ny marknad för oss i Kina, dels kommer mer och mer kinesiska pengar att direkt och indirekt investeras på fastighetsmarknaden i Europa (och så småningom också i Norden). Den ryska marknaden som är driven av råvarupriserna, då främst olja, är en stor potential främst genom att det ökande välståndet driver fram en mer konsumtionsstark medelklass. Dessutom är denna marknad på bekvämt flygavstånd från Norden.

Det förvånar mig därför en aning att när man i Sverige talar om Kina och Ryssland är det ofta i en mycket mästrande ton. Vi tycks alltför ofta utgå från att vårt (Sveriges) sätt att hantera frågor är idealet och andra synsätt är ett stadium underlägset vårt och enbart en fas i att så småningom (helst med vår hjälp) uppnå vårt sätt att hantera verkligheten. Jag tror det är ett feltänk att underskatta dessa större kulturer. I stället borde vi ta utgångspunkten i att vara öppna för att lära oss av det de gör bra utan att för den skull behöva förändra våra grundläggande normer och värderingar som fungerar för oss (men kanske inte för dem). Vi nordbor kan med säkerhet lära ryssar och kineser en hel del men det omvända gäller absolut i lika hög grad.

När jag är i Kina slås jag av den arbetsamhet och självdisciplin som präglar detta folk. Den utveckling kineserna har åstadkommit under de senaste tio åren skulle aldrig ha kunnat uppnås utan detta hårda arbete som få i Norden skulle kunna tänka sig.

En egenskap jag slås av i Ryssland är dessa människors enastående förmåga att ”komma igen” och att inte gräva ner sig i vare sig det som varit eller hur framtiden ska bli, utan att leva här och nu.

För mig är dessa två egenskaper, arbetsamhet och att leva i nuet något som jag personligen tycker premieras för dåligt i Norden. Kanske beror det på att vi levt länge i ett litet välskött land med 200 år utan krig och därför har blivit lite bortskämda och självgoda. Vad vet jag…

Jag är dock övertygad om att vi tjänar på att försöka lära lite av dessa stora stater i Öst i stället för att försöka mästra dem på olika sätt. Låt oss därför slå ett slag för en mer öppen attityd till andras sätt att vara och kanske rentutav försöka lära oss lite. Då kanske vi nordbor kan dra mer nytta, på flera plan, av den utveckling som sker i Öst. Eller är det för osvenskt…