Då var det dags att lägga i båten igen. Samling vid klubbhuset 08.00 lördag morgon. Därefter vidtar många timmars väntan på att den egna skutan ska i. Det behövs fyra man plus ägaren för att ordna iläggningen men hela klubben ska närvara – hela dagen tills alla båtarna är i.
Att hitta lösningar som innebär att man kanske bara behöver vika någon timme – den som faktiskt behövs – en solig lördag för vistelsen på varvet skulle man inte ens våga föreslå. Det strider mot det sätt som alltid gällt för sjösättningen och skulle mottas med stor skepsis. Det är svårt att introducera något nytt i en konservativ miljö och det gäller väl i alla sammanhang när någon vill göra något på ett annat sätt än det gängse.
Vad gäller båtklubben kan jag i och för sig förstå att det ligger motiv bakom som handlar om samhörighet och engagemang men i andra sammanhang har jag svårt att förstå varför ryggmärgsreaktionen för det mesta är skepsis. Ett närliggande exempel är s k OPS projekt (offentlig privat samverkan).
Något som inte prövats i mer än enstaka fall i Sverige men som är förhållandevis vanligt utanför Sveriges gränser. I Sverige är vi dock ryggmärgsmässigt skeptiska och hittar på än det ena än det andra argumentet mot denna nymodighet – det offentliga finansierar billigare själva, det är bara projektbolaget och banker som tjänar på detta etc. Varför kan vi inte någon gång försöka pröva något nytt och vänta och se om det blir bra i slutändan? Alla vet att man inte ska riskera skattebetalarnas pengar och att ”better safe than sorry” etc, men samtidigt finns det kanske fördelar för skattebetalarna att för en gångs skull ha ett fast pris på något som kan läggas in i budgetförutsättningarna för många år framöver.
Man kan ju som skattebetalare också tycka att det faktiskt vore bra att få den där järnvägen eller idrottshallen på plats inom en rimlig framtid och att man inte borde behöva vänta med detta tills dess att berörd myndighet kan lägga in projektet i sin planerade investeringsram för nästkommande 15-årsperiod. Om man sen dessutom skulle kunna hitta former för att genom denna typ av samverkan få en bättre produkt så är väl inte heller det så fel?
Jag slås av att vi ofta både som privatpersoner och som samhälle är förvånansvärt rädda för nya saker och inte vågar pröva nymodigheter innan vi har facit. Om det genom historien inte funnits människor som vågat ta steget och pröva något nytt så hade vi nog inte haft mycket till utveckling alls…..