Historiens misstag

Foto: Håkan Elofsson

Ulf Adelsohn, Krönikör

Är krönikör i magasinet Fastighetsvärlden sedan våren 2012. Adelsohn var partiledare för Moderaterna i fem år och var finansborgarråd i Stockholm i tre år. Han har även varit kommunikationsminister i tre år och landshövding i Stockholms län i åtta år.

Visa faktaruta

Intet är nytt under solen. Som framgår av Anders Johnsons bok om Isaak Hirsch (Bonniers) önskade Nobelstiftelsen redan för över hundra år sedan uppföra en monumentalbyggnad med stor högtidssal för 1 200 personer samt lokaler för sin administration.

Den skulle också ligga vid vattnet utanför

Djurgårdsbron på den plats som numera, just därför, heter Nobelparken. En av tidens främsta arkitekter, Ferdinand Boberg, presenterade några skisser.

Problemet var bara att tvärs över viken, där Carl Eldhs staty över gluntarnas fader, Gunnar Wennerberg, står planerade Isaak Hirsch bland annat en stor restaurang och teaterbyggnad.

Två jätteanläggningar nära Djurgårdsbron blev för mycket för Djurgårdsförvaltningen. Nobelstiftelsen gav sig dock inte. 1905 erbjöd de sig att lösa in marken på andra sidan viken och skänka den som parkmark åt förvaltningen. På så sätt skulle stiftelsen få uppföra sin monumentalbyggnad.

Två jätteanläggningar nära Djurgårdsbron blev för mycket för Djurgårds-förvaltningen. Nobelstiftelsen gav sig dock inte.

Men säljarna var oense och ärendet fördröjdes genom en lång rättsprocess. Något bygge blev det inte heller, Bobergs sista förslag från 1911 blev för dyrt och många kritiserade också själva utformningen(!).

Under första världskriget blev frågan liggande och när Stockholms stadshus stod färdigt 1923 och Konserthuset 1926 fann man lokalfrågan för festligheterna löst. Administrationen fick skötas i andra fastigheter.

Då blev det ett frivilligt tillbakadragande. I dag avgörs ärendet av specialdomstolar, vars ledamöter knappast behöver ta konsekvenserna av beslutet.

Det är för mig en gåta varför de folkvalda politikerna, stadsfullmäktige och regering, tillåtits befria sig från det fulla ansvaret.

Fler Krönikor

Krönika

Racka inte ner på det unika

Första gången statsminister Löfven neggade om Almedalen var 2017. Han sa då att han hellre reste runt i landet för …

Krönika

2001 – ett år att minnas

År 2001 kan gå till historien. Då chockades USA av 9/11 och inledde med det kriget mot terrorn. Samma år …

Krönika

"Dags att släppa in hyreskatter bland villahermeliner"

Malin Siwe är trött på att villaområden ska fredas.

Krönika

Kapitalism utan ansikten

”Jag fruktar att den dödar plats efter plats, stad efter stad.”

Krönika

Det höll på att gå helt på tok

Populära Nordic Party fyller tio år. Men första året som festfixare var ingen succé.

Krönika

Lär av Socialdemokraterna

”Folk mår bäst av att inte veta hur korvar och lagar blir till”.

Krönika

Ägna kyrkorna en tanke

Det finns fler kyrkor än de troende har behov av. Kan byggnaderna i stället bli bostäder?

Krönika

Röstade nästan på C!

”Jag var på vippen att lägga min röst på Centerpartiet i kommunalvalet i Stockholm”

Krönika

Triangelns uddar

Den underbara varma sommaren fick plötsligt många att undra om inte klimatförändringen med stigande värme redan var ett faktum.

Krönika

Bjud en skåning på lunch!

Kännedomen om vad som händer här nere minskar i övriga Sverige. Inom tull­arna vet businessfolket mer om Manhattan än om Malmö.

Krönika

Den oberoende Riksbanken

Det finns också en annan förklaring till passiviteten. Med nuvarande ordning kan ingen hållas ansvarig om politiken misslyckas.

Krönika

Satsning på pratpersonal

Om regeringen verkligen vill få fart på bygghanteringen borde Peter Eriksson ropa ”mea culpa” och tvärstoppa Boverkets expansion.

Krönika

Det mest ökända huset

Byggnadsverk definierar civilisationer och historiska epoker: Keops pyramid, Parthenon, Kinesiska muren, Versailles, Taj Mahal. Byggmästare och arkitekter står för de …

Krönika

Krönika: Flexibla arbetsplatser lockar talanger

Cushman & Wakefield VD Agneta Jacobsson blickar in i framtiden.

Tillbaka till förstasidan