Det är som det är

Lennart Sten är sedan maj 2011 Europachef vid den globala jätten GE Capital Real Estate. Han har gått Sjökrigsskolan och är även utbildad jurist. Under en kort utflykt från GE var han VD för Fabege. Uppväxt i Göteborg, nu bosatt i Paris och Stockholm

I den kommersiella världen fattas ständigt beslut baserade på olika bedömningar om framtiden. Status quo betraktas som det normala, basen. Sedan analyseras utvecklingen efter beaktande och tillämpning av olika trendkurvor. Dessa trendkurvor baseras på kunskap om det förflutna och det nuvarande. Om framtiden vet vi egentligen ingenting. Ibland har vi tur och gissar rätt om utvecklingen och konstaterar stolt att vi gjort en riktig bedömning.

Väldigt få agerar utan att börja med en bedömning av den rådande uppfattningen, den så kallade strömmen. Även de som kallar sig contrarians agerar faktiskt med strömmen som utgångspunkt, bara tvärtom. För det är bara om man accepterar den rådande uppfattningen som norm, som man kan agera tvärtom.

Ofta baserar vi våra bedömningar på vad som beskrivs som fakta, men många gånger ger vi omedvetet hypoteser status av fakta. Vi vet idag att Grekland har för avsikt att gå till nyval den 17 juni, vi vet att Frankrike snart skall ha val till sitt parlament och att man nyss bytt president. Detta är fakta. Prognoser om framtiden eller spekulationer om hur de nyssnämnda valen kommer att gå är inte fakta, det är gissningar. Om vi gör våra bedömningar om framtiden baserade på sådant som inte är fakta då gissar vi baserat på gissningar.

I osäkra tider, som för närvarande, kan vi konstatera att det är större osäkerhet kring de fakta vi använder för att gissa. Vi har för närvarande heller ingen enkel historisk jämförelse som vi kan göra för att försöka förstå vad den rådande Eurokrisen innebär för utvecklingen. Och om framtiden vet vi ingenting så de gissningar vi normalt kallar bedömningar framstår nu än mer chansartade.

Det intressanta är att varje dag är annorlunda än den föregående. Ibland skiljer sig dessa dagar mer åt än annars. Till exempel var dagen efter Lehman-kraschen väldigt annorlunda dagen före kraschen. Det är då vi får anledning att mer handgripligen konfronteras med att våra bedömningar egentligen bara är rena gissningar. Kanske är det den vetskapen som kastar in de finansiella systemen i skräck, man tvingas inse att om morgondagen vet vi ingenting. Riskvillighet som driver de finansiella systemen bygger på fiktionen att osäkerhet om framtiden kan reduceras genom goda analyser och bedömningar. När hela systemet plötsligt vaknar upp och inser att om framtiden vet vi ingenting så sjunker riskvilligheten som en sten och världen kastas in i ekonomisk tillbakagång.

Effekterna av denna insikt är också störst för den som vill tjäna pengar fort. Kortsiktigheten straffar sig.

Det nuvarande är aldrig normalt och egentligen talar det förflutna bara om hur olika förflutna dagar var från varandra. Det säger ingenting om hur olikt imorgon kommer att vara idag eller ens något om riktningen av förändringen. Stora olikheter kommer helt slumpvis, dock ofta som en effekt av att många inte ser det uppenbara. Den finansiella krisen som orsakade Lehmans konkurs fanns inte i mångas bedömningar.

Väldigt sällan om ens någonsin gör någon en affär med insikten om att det är en riktig skitaffär. Alla affärer görs i övertygelse om att man kommer att tjäna pengar, baserat på en bedömning om framtiden. Den brutala insikten om att varje investering innebär en risk att förlora pengarna samt en insikt om att vi inget vet om framtiden utlöser massiv riskovilja.

Allt detta är uppenbart, vad kan man göra? Jo, man kan konstatera att alltid gäller följande:

Det är som det är och sedan är det inte det längre.

Förmågan att framgångsrikt driva företag med vinst över tiden bygger på att planera för det oväntade, för om framtiden vet vi inget och förmågan att aldrig göra några dåliga affärer är viktigare än att göra riktigt bra affärer.

Ja det såklart, ända tills det inte är så längre.