Den ålderdomliga byggprocessen

Sommar, sommar, sommar. Signaturen till Sommar i P1 ljuder i den härliga svenska sommaren. De program som verkar mest intressanta åker in i Iphonen. Perfekt att ha till hands, t ex i bilen. Vi lyssnar till Percy Barnevik som gör ett intressant och starkt framförande. En bra bit in i programmet berättar han om sina bedrifter inom svenskt näringsliv och bland annat om sin tid som ordförande i Skanska. Plötsligt säger han att där fanns tre huvuduppgifter – att ta Skanska ur fastighetskrisen, att bryta upp korsägandet med Volvo och att modernisera den ålderdomliga byggprocessen. Han säger att han lyckades med de två första men misslyckades med den sistnämnda – moderniseringen av den ålderdomliga byggprocessen!

   Byggindustrins mediokra utveckling av produktivitet och kvalitet har belysts i olika rapporter och har debatterats flitigt genom åren. Byggkommissionens ”Skärpning Gubbar” följdes upp förra året av Statskontorets ”Sega Gubbar” där man konstaterar att inget av det som föreslogs av Byggkommissionen har lett till några varaktiga förändringar. Det kan tolkas som att ingenting har hänt på sju år! Inom IVA har vi jobbat med frågan, bl a genom seminarier och rapporter, men känslan efter en hel del diskussioner och en avslutande debatt med byggindustrins ledande aktörer var inte särskilt upplyftande. Vissa förhoppningar har jag dock känt vid samtal med några olika VDar för de största byggföretagen där det funnits en genuin ambition att förbättra byggprocesserna. Detta skulle givetvis också stärka byggföretagens egna marginaler som paradoxalt nog är ganska små i förhållande till den risk som ett byggprojekt alltid innebär. Jag har hört dessa män säga att det skulle ”gå att sänka byggkostnaden med åtminstone 20-30%”, ”att det genom industrialisering och effektivisering skulle gå att förändra byggprocesserna radikalt”, ”att vi måste sluta med att upprepa fel i projekt efter projekt”. I praktiken har vi inte sett mycket av detta ännu. Dessvärre läser vi i dagarna att en rapport från EUs statistikorgan Eurostat visar att de svenska byggkostnaderna har ökat med 21 procent sedan 2005. Ökningen inom övriga EU låg på 12 procent för samma period.

   Men vad beror det på att det går så trögt att radikalt förbättra produktiviteten i byggsektorn? Hur kommer det sig att man som beställare är orolig varenda gång ett sort byggprojekt beställs? Kommer det att bli färdigt till överenskommen kostnad, blir det färdigt i tid och hur blir kvalitén? Det ska i sanningens namn sägas att visst fungerar det bra ibland, men då krävs bl a att rätt personer är involverade. Det krävs ett starkt humankapital därför att strukturkapitalet är så svagt för att uttrycka sig i dom termerna. Med andra ord är byggprocesserna alldeles för personberoende.

   Det är så mycket som skapar tröghet och ofullkomligheter, inte minst den inbyggda kulturen i branschen. Det kan gälla orent spel här och där och det kan handla om försvunnen yrkesstolthet. Det är nog ingen quick fix det handlar om utan snarare en radikal förändring av både processerna och kulturen. Byggherrarna måste också ta sitt ansvar i detta genom att engagera sig i branschens utveckling och genom att vara kompetenta beställare som ställer tydliga krav och har förmågan att utvärdera upphandlingar på ett bra sätt. Kanske också i högre grad våga sig på att uppmuntra och prova innovativa lösningar, och då tänker jag inte på sådant som leder till mögelskador och annat.

   Den annorlunda kulturen i byggsektorn, som verkligen inte känns kundinriktad, går igen även i den lilla skalan. I sommartider är det många som ser över sina fritidshus och kanske försöker sig på att anlita en mindre entreprenör eller hantverkare. Visst går det att hitta sådana som är pålitliga och duktiga, men man får verkligen leta. Och i vilken annan bransch får man böna och be för att någon ska dyka upp och göra ett jobb. När projektet väl går igång undrar man ofta om det kommer att bli klart i tid, vad det till sist kommer att kosta och hur kvalitén kommer att bli. Precis som med de stora projekten. Lite så var det en gång i bilbranschen. Man undrade när man skulle få sin bil och om det skulle vara ett måndagsexemplar med många fel. Tala om förändring inom den branschen. Varför lyfter inte byggbranschen på samma sätt? Hur kommer det sig att man på 30-talet kunde bygga Empire State Building med 103 våningar på ett år och 45 dagar men att det nu tar två och ett halvt år att bygga ett åttavåningshus i Kista?

   Om jag ska avrunda lite positivt så finns det faktiskt många duktiga i branschen som verkligen har viljan att den ska utvecklas och också gör bra jobb. Men det behövs generellt sett så mycket starkare krafter för att genuint förändra byggsektorn. Kan det vara så att konkurrensen är för tam? I bilbranschen är den stenhård.

Fler Krönikor

Krönika

Miljölagen måste göras om i grunden

”Politikerna stiftar lagar med motstridiga mål.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Förlåt mig. Hur kan man ha så fel?

”Nu tycker jag synd om hotellägare och operatörer igen.”

Krönika

När kommer inflationen?

”Minsta signal om att inflationen är på väg upp får investerarna att ta position.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Visitismen är Sveriges framtid

”Samtliga jag talar med – undantagslöst – saknar de sociala kontakterna”

Krönika

Renässans för fastighetsskatten?

”Fastighetsskatten är godtycklig – dess avkastning går inte att beräkna”

Krönika

Utseende är inte allt

”Att sälja radhus och villor kan vara svårt i det polisen kallar särskilt utsatt område.”

Krönika

Dan Andersson och Klarakvarteren

”Vi renoverar det som är borta, bevarar rivna hus, återupplivar de döda.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Studieresa till Landskrona?

”Det behövs helt nya, lång­siktiga grepp. Fastighets­ägarna borde till exempel börja bry sig.”

Krönika

Happy days are here again

”Så snart allt återgår till det normala blir det business as usual.”

Krönika

En chans för att överleva

Så har jag suttit här hemma framför datorn dag efter dag och ibland stirrat ut över den skräpiga bergsknallen på …

Krönika

Förstärkta trender i pandemins spår

Dag Klerfelt redogör för tendenserna – dit coronan för oss.

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Det osända kundbrevet

Visst, när det kommer ett företag och vill hyra sådär 6.500 kvm på fina gatan brukar det bli litet fart …

Krönika

Det heliga överskottet?

”Vi vet ju inte hur regering och riksdag skulle ha handlat utan den tvångströjan.”

Krönika

Måste få bygga som man vill

”Sen kom kommunen för att inspektera. Pang, bom. Entrén var inte tillgänglighetsanpassad nog”

Tillbaka till förstasidan