I äldre tider förekom att staten genom kungen gav privata personer statlig egendom och rätt att på denna mark uppbära skatt. Denna rätt uppstod då adeln tilldelades jord genom sk förläning. Detta medförde en slags privat rätt att beskatta andra. Denna uppbörd kallades i Sverige för räntan. Denna rätt förekom vitt i Europa. Det hör till sakens natur att i vissa fall användes denna rätt på ett mindre varsamt sätt och ett direkt överuttag av skatt var inte ovanlig. Visserligen riskerade säkert vissa herrar represalier från kungen om saken inte sköttes väl, men någon direkt kunglig övervakning fanns inte.
Denna rätt för privata intressen att beskatta andra medborgare existerar inte längre i Sverige, på samma sätt som inte adeln längre finns annat än som en ideell förening. Numer är det endast staten och de olika kommunerna som har beskattningsrätt. Eller finns den privata rätten att beskatta kvar?
I samhället finns en mängd monopol, både legala som faktiska. Sedan systemet med förläningar upphörde och framförallt under de senaste 100 åren har monopolen oftast ägts och kontrollerats av staten. Det intressanta är att under de senaste 30 åren har en mängd tidigare statliga verksamheter bolagiserats och ofta privatiserats. Avsikten har varit att få högre effektivitet genom att utsätta dessa verksamheter för marknaden. I vissa fall har detta inneburit att en del de facto monopol överförts till privata aktörer. Detta gäller t ex fjärrvärmenäten och elnäten. Det finns fler exempel men jag vill tillåta mig att använda dessa för fastighetsägarna viktiga leverantörer som exempel. Det intressanta är att båda dessa fenomen är sk de facto monopol som tidigare kontrollerades av stat och kommun och i båda fallen är man också leverantörer till såväl privatpersoner som till företagssektorn.
Eftersom vi som fastighetsägare, till skillnad från elleverantörer som i praktiken kan väljas (även om det är ett oligopol och konkurrensen deärmed en chimär), är vi vad gäller fjärrvärmenät och elnät hänvisade till en leverantör. Samhällsekonomiskt kan det aldrig motiveras med dubbla uppsättningar infrastruktur.
Vad är då problemet. Jo en konkurrensutsatt marknad reglerar sig själv så länge konkurensen fungerar. När staten äger monopolverksamheter kontrolleras systemet ytterst genom det folkvalda parlamentet. Men i dessa båda fallen finns inte någon fungerande kontroll efter privatiseringarna. Existerande tillsynsmyndigheter eller legal kontroller fungerar inte alls eller otillfredställande; det hade varit önskvärt med en fungerande kontroll efter privatiseringarna i den här sektorn. Det är därför vi år efter år kan se 20% avgiftsökningar utan annan förklaring än att det är möjligt eftersom vi inte kan byta leverantör. Faktiskt är kontrollen bättre av oligopolmarknader.
Det är de nya förläningarna att sälja ut de facto monopol utan att säkerställa en tillfredställande kontroll. Genom detta har skatten gett dessa aktörer en rätt att beskatta privata och företag, på samma sätt som adeln fick detta av 1600 talets monarker.
