Dags att göra något

Peter Wågström, NCC. Sedan i april 2011 VD och koncernchef vid NCC. Har arbetet vid bolaget sedan 2004 och jobbade dessförinnan vid Drott och Skanska

Brist på bostäder i Sveriges storstäder är en ständigt aktuell fråga, med rätta. Diskussionerna är många men allt för ofta kommer det inte längre än så – till diskussioner, där alla verkar överens om en sak: något måste göras. På NCC tröttnade vi på de eviga diskussionerna, vi tröttnade på att det faktiskt inte hände något.

För att skapa förändring gäller det att ta tag i saker och i mina ögon är det bättre att ta ett steg i rätt riktning än att passivt vänta på att hela rutten planeras. Med erfarenhet ifrån flera marknader ser vi lösningar och upplägg som mycket väl kan anpassas för den svenska marknaden. Nyligen jämförde vi till exempel tre likartade NCC-projekt i Sverige, Tyskland och Finland. Facit – den totala tiden från idé till färdigt hus i Sverige var tio år, medan den i Finland var fyra och i Tyskland bara två. Upp till åtta års skillnad! De processer och godkännanden ett svenskt byggprojekt måste igenom idag är många, långa och snåriga. Det slukar tid och pengar, helt i onödan.

Bakgrunden till Tysklands effektivitet ligger i att man vid återföreningen 1990 insåg att många nya bostäder skulle behövas på kort tid och för att inte fastna i långa planprocesser inrättades § 34. Paragrafen säger, att om det saknas detaljplan för ett tätortsområde som ska bebyggas, och det nya planerade byggandet följer den befintliga bebyggelsen till karaktär, form och täthet så behöver en detaljplan inte tas fram. Man kan då – förutsatt att man följer vad som fastslagits i översiktsplanen – i stället söka bygglov direkt. Ett stort och tidsomfattande steg i planeringsprocessen har kapats. Det handlar i viss mån alltså om att vända på perspektiven: Att i lagtext förutsätta att de som vill bygga vill göra det innovativt, högkvalitativt och i samspel med samhället. Att sätta den bostadslösa i fokus. Inte tvärtom.

Avsaknad av ”detaljplan i attraktiva lägen” anges av kommunerna själva som ett av de viktigaste hindren för bostadsbyggandet. Med en tysk modell som förebild skulle det hindret tas bort och tidsåtgången för planering kunna minska avsevärt. Vi skulle snabbare kunna får fram bra bostäder till de grupper som idag drabbas värst av bostadsbristen: ungdomar, studenter, stora barnfamiljer och ensamstående föräldrar.

Genom att snegla på internationella framgångsrecept och lära oss av varandra utvecklas vi. Vi kan alltid bli bättre, vi vill bli bättre och vi på NCC kommer att fortsätta dela med oss av våra erfarenheter. Men för att kunna bygga snabbt, billigt och energieffektivt och i den utsträckning som vi har kapacitet för, måste vi ges bättre förutsättningar. Vi lanserade idén om § 34 i Almedalsskriften i somras och sedan dess har det snackats mycket. Majoriteten lutar åt samma håll som vi – modellen kommer att vara en viktig parameter för att få fart på byggandet och snabbt ge fler bostäder. Så låt oss nu hoppas att det inte stannar vid snack, igen.