Bostadsbrist och bristande tillväxt
Lennart Sten är sedan maj 2011 Europachef vid den globala jätten GE Capital Real Estate. Han har gått Sjökrigsskolan och är även utbildad jurist. Under en kort utflykt från GE var han VD för Fabege. Uppväxt i Göteborg, nu bosatt i Paris och Stockholm.
I bakvattnet av det amerikanska presidentvalet kan frågan ställas vad som egentligen är samhällets uppgifter, dess kärnverksamhet. Detta varierar naturligtvis med vilken grundläggande politisk uppfattning man har. En väldigt republikansk amerikan som är närstående nattväktarliberalismen skulle nog anföra att bostadförsörjning inte är ett samhällsåtagande. En mer europeiskt balanserad uppfattning skulle antagligen kunna uttryckas med att samhället skall säkerställa möjligheten till ett drägligt liv för alla. I den europeiska debatten kvarstår då att definiera vad som är drägligt.
Jag tror att de allra flesta skulle hävda att möjlighet till en anständig bostad är nödvändig för ett drägligt liv. Idag är det dessvärre så att en anständig bostad inte är möjlig ens för de mest strävsamma unga människor. Hyresrätten, som borde vara det naturliga klivet in i ett vuxenliv med stabil social situation, produceras idag i alltför liten omfattning. Med de nya lånebegränsingarna för köp av bostadrätter är inte ett köp av en bostadsrätt en möjlighet för många männsikor i början av ett yrkesliv. Jag vill här för tydlighets skull tillägga att jag är av den uppfattningen att lånebegränsningarna är nödvändiga för att förhindra uppkomsten av en boprisbubbla med svåra ekonomiska återverkningar på samhällsekonomin.
Stockholm växer med cirka 40.000 människor om året. Vi skulle för att behålla bostadsbristen konstant behöva producera drygt 20.000 nya bostäder i samma takt. Förra året byggdes cirka 7.000, merparten av dessa bostadrätter.
Frågan blir här – varför byggs det då för lite hyresrätter? En kortsynt och ogenomtänkt fastigheteskapitalist säger att det beror på hyresregleringen. Hyresregleringen är kass, men den är inte problemet. Problemet idag är avskaffandet av räntebidragen i kombination med total brist på lånat kapital. Produktionen av hyrsrätter störtdök 2006, när räntebidragen försvann, det sista steget i genopmförandet av den så kallade Danellutredningen. Idag är räntorna så låga, om man kan låna, att frånvaron av räntebidragen just nu inte är något problem, de blir det igen när räntorna så småningom stiger. Problemet idag är att bankerna är så restriktiva med sin utlåning, eller helt enkelt inte har kapaciteten.
Alldeles nyss har man kunnat läsa i andra välrenommerade tidskrifter att bristen på bostäder är tillväxthämmande. Företagsledningen i Heba anförda av styrelseordförande Sören Härnblad har givit uttryck för liknande tankar alldeles nyligen. Oavsett vilken politisk uppfattning man har, om man anser att basal bostadsförsörjning är ett samhälleligt åtagande eller en rent finansiell fråga, så kvarstår detta att utbredd bostadsbrist i storstäder hämmar dessas tillväxt. När storstäderna lider, lider hela landet. Kvarstår gör alltså till sist att oavsett om man anser bristen på bostäder till de unga är en social eller ekonomisk fråga, så blir det ett mycket angeläget problem att lösa.
Så länge det inte går att finansiera bostadsprojekt så blir det bara Skanska, NCC och PEAB som kommer att bygga, men det räcker inte. Det politiska systemet måste agera för att säkerställa att viss finansiering blir tillgänglig även för små och medelstora fastighetsutvecklare. Om det inte blir löst kommer bostadsbristen att fortsätta att öka och byggnationen av hyresrätter uteblir. Och för den med litet socialt samvete så är det stora problemet att vi inte får den tilväxt som annars skulle gynna alla. Bristen på hyresrätter i de stora städerna är den största tillväxthämmaren idag.
Hyresrätter åt folket för tillväxtens skull.
