Att bygga varumärke
Av världens mest berömda byggnader är det få som kan klassas som kommersiella. På rak arm kan jag bara komma på Watergatekomplexet i Washington och World Trade Center i New York. Berömmelsen för dessa två exempel är inte av det positiva slaget och i det sistnämnda fallet finns ju inte ens tvillingtornen kvar.
Ett par andra berömda byggnader, långt ifrån kommersiella, dyker upp i medvetandet, den ena dateras några hundra år tillbaka i tiden, det andra några tusen – Taj Mahal i Agra, Indien och Cheops pyramid i Egypten.
Byggnader uppfördes för att förhärliga människor, i det ena fallet farao själv, i det andra Shah Jahans hustru Mumtaz Mahal som dött
i barnsäng. Både byggena krävde enorma insatser
i form av kapital och arbete. Exakt hur pyramiden byggdes vet vi inte, men det är ett så osannolikt mäktigt byggnadsverk att många vill söka förklaringar hos utomjordingar.
Om Taj Mahal, som byggdes på 1600-talet, vet vi mer. Över 20 000 människor var engagerade i projektet, som dränerade tillgången på skickliga hantverkare ända bort till Europa. När Shah Jahana började fundera över att bygga ett till likadant mausoleum till sig själv, satte sonen Yamuna stopp. Han ville inte se fadersarvet förött. Fadern sattes sonika på fästning.
Det är ytterst tveksamt om de båda byggherrarna tänkte på direktavkastning, omsättning, kostnad per kvadratmeter och vakansgrader när de drog igång sina projekt. Däremot byggde de värden, varumärken och plattformar som det heter med dagens marknadsföringsprosa. Det är inte alls omöjligt att byggnaderna genererat större ekonomiska värden än vad monumenten en gång kostade. Helt klart gjorde Farao Cheops och Shah Jahan långsiktiga fastighets-investeringar som gått hem. Det är värt att tänka på i en tid då horisonten inte är längre bort än nästa kvartalsrapport.