Stöper om Stockholm

London 1980. En flicka från Köping reser för första gången utomlands tillsammans med sin familj. Under några dagar går hon runt i staden och upplever en arkitektur som är större och så mycket mer än hemma. Sju år gammal lyssnar hon på folklivet och känner storstaden på pulsen. Och någonstans inom henne, den ringa åldern till trots, börjar intresset gro.

– Att komma till en så stor stad var en fascinerande upplevelse, att se myllret, husen och allt som händer. Det tror jag sådde det allra första lilla fröet, säger Anna Nyberg.

I dag, 38 år senare, inte bara ser hon hur en stor del av Stockholm förändras. Anna Nyberg är i allra högsta grad också med och påverkar det kostymbyte som innerstaden just nu genomgår. Som chef för Vasakronans fastighetsutveckling har hon i tio år varit med och skissat på omvandlingen av Sergelhuset, tidigare känt som SEB-kvarteret, som ramas in av Hamngatan, Sveavägen och Malmskillnadsgatan.

– Staden förändras. Att allt nu händer samtidigt är för att det byggdes samtidigt och att vi fått ett fönster genom att stora hyresgäster flyttat. Det har gått 50 år, och det som byggdes på 60- och 70-talet behöver byggas om och anpassas till dagens krav, konstaterar Anna Nyberg.

Längtan efter att upptäcka nytt och se vad mer som fanns utanför Köping tog Anna Nyberg direkt från gymnasiet till Stockholm och KTH:s lantmätarlinje – trots att intresset under skolåren till stor del var riktat mot kemi och fysik.

– Kemi och fysik kan man inte riktigt ta på men hus kan man relatera till, och det konkreta blev avgörande för mig. Det kändes rätt direkt, och det jag gillade med utbildningen var att den var så bred, att man läser teknik, ekonomi och juridik. Jag är ingen specialist, jag är generalist, och jag tycker att det är roligt att se de stora sammanhangen. Det är där jag verkligen kan bidra.

Förmågan att organisera visade sig redan under studietiden. Anna Nyberg var en av initiativtagarna till Lavadagarna, KTH:s arbetsmarknadsdagar som är inriktade på lantmäteri, arkitektur samt väg och vatten. Skolan arrangerade redan arbetsmarknadsmässan Armada, och nu blev Lava ett komplement.

– Vi kände att det behövdes något för att attrahera fastighetsbolag och byggbolag. Det blev mina första riktiga kontakter med företagen ute i verkligheten, och jag började förstå hur jag kunde tillämpa teorierna i praktiken. Väldigt inspirerande! KTH kör fortfarande mässan varje år, och det är klart att jag är stolt över att ha varit med och startat den.

Efter examen provade hon sig fram några år, tänkte brett och arbetade i flera bolag med allt från värdering till uthyrning och marknadsfrågor. Hon upptäckte att hon tyckte att det var roligt att förhandla, att hitta bästa lösningen för båda sidor, och när hon tog plats i Dalkias ledningsgrupp och fick jobba med strategiska såväl som organisatoriska frågor insåg hon att det var vad hon ville arbeta med.

– Det var där jag kom till min allra bästa rätt, genom att se helheten, och jag kände att jag verkligen kunde bidra med något. Jag har alltid fått höra att jag jobbar bra med människor. Det är dem jag har omkring mig som inspirerar mig. Duktiga medarbetare gör att man också själv kan göra ett bra jobb.

Alla år som lagidrottare – Anna Nyberg har under många år spelat både basket och fotboll – har satt sin prägel. Hon pratar om samarbeten och om att ha rätt person på rätt plats i laget.

– Placerar man någon på fel plats kanske det inte alls fungerar men placerar man någon på rätt plats så kan den personen blomma ut och vara helt fantastisk. Och samarbetar man så blir det så mycket bättre. Man kan gå in i ett projekt med olika perspektiv men om man har förståelse för varandra och jobbar mot samma mål så når man resultat.

Så småningom började Anna Nyberg dock fundera på om det verkligen var just fastigheter som hon skulle hålla på med, och för att testa något nytt bytte hon under en kort period bransch och arbetade två år som strategisk marknadsförare på Ericsson.

– Men jag upptäckte snart att jag saknade det där påtagliga som finns i fastighetsbranschen, att alla människor kan relatera till hus och att de tycker och tänker om stadsmiljön och dess utveckling.

Så efter ett år i högkonjunktur och ett i lågkonjunktur hos telekomjätten återvände hon till fastighetsbranschen, först till Hufvudstaden och sedan 2007 har hon arbetat på Vasakronan, dåvarande AP Fastigheter, först som affärsområdeschef och i dag som chef för fastighetsutveckling.

Och nu befinner hon sig alltså mitt i den stora stadsomvandlingen, med kontoret på praktiskt avstånd från Sergelhuset där kvarteret ska byggas för människor och för liv och rörelse. En undersökning som Stockholms stad tidigare gjorde visade att tre av fyra tycker att området runt Sergels torg är Stockholms hjärta. Ändå går nio av tio bara förbi utan att stanna. Nu ska det förändras. De tidigare stängda delarna ska få ett öppet uttryck, bli en plats som lever upp till visionen ”folk liv all tid”.

– Så fort vi gör olika förändringar i projektet, om det så bara handlar om en entré, går vi tillbaka till visionen och ser att det vi vill göra överensstämmer med den. Annars låter vi bli. Visionen innebär också att människor ska vilja vara här dygnet runt och att du då alltid ska känna dig trygg och säker. Tillsammans med staden har vi jobbat mycket med trygghet och säkerhet, hur platsen ska utformas och vad den ska ha för innehåll.

Än så länge är Sergelhuset en byggarbetsplats, det är knappt två år kvar tills de första hyresgästerna beräknas kunna flytta in, vilka är ännu inte klart. Efter ytterligare ett halvår ska allt stå klart i årsskiftet 2020–21. Den trygghet som nu ska skapas på platsen är kanske inte det första som man förknippar med området kring Plattan. Anna Nyberg nämner Bryant Park i New York som ett exempel på hur man kan omvandla en otrygg plats till ett ställe där människor vill vara. I parken fanns det tidigare både prostitution och narkotika, och fastigheterna började förfalla. Då började fastighetsägarna att tillsammans aktivera området. I dag är det en plats för att fika, äta lunch och spela pingis eller yoga.

– Visst finns det fortfarande problem men de dominerar inte. I stället har människor fått en anledning att komma dit. Där mäter man också andelen kvinnor i parken för det är ett tecken på trygghet. Om inte du eller jag går dit är det inte tryggt, och när man märker att andelen går ner sätter man in olika aktiviteter. Den soltrappa som vi tänker skapa från Sergels torg upp till Malmskillnadsgatan ska finnas där bland annat för att du ska synas från långt håll, och du ska förstå hur du kan röra dig mellan gatunivåerna. Vi vill få bort prången och de dolda hörnen, och i stället sätta ögon på platsen.

Samma filosofi har Vasakronan prövat på Hötorgsterassen en kort promenad från Sergelhuset. När buset på 70-talet tog över på och runt terrassen måste den stängas. De senaste tre åren har Vasakronan provat att ha terrassen öppen igen, och planerar nu att kunna öppna den permanent i och med Sergel­gatans omdaning. Tillsammans med Sergelhuset är det Vasakronans största stadsutvecklingsprojekt genom tiderna och går under benämningen Sergelstan.

– Det ska finnas intressanta inslag som gör att människor vill stanna, till exempel popup-restauranger samt tränings- och kulturaktiviteter. Att testa något innan man genomför ett projekt och permanentar det är bra, för när man sedan ska investera många miljoner behöver man veta vad som fungerar och vad som inte gör det.

Ungefär 35.000 kvadratmeter kontor kommer att rymmas i Sergelhuset. Men kontoren ska också kompletteras med restauranger och folkliv. Malmskillnadsgatan blir en restauranggata och längs Hamngatan kommer det att finnas plats för butiker. Samtidigt börjar e-handeln alltmer att tränga ut delar av butikshandeln, och många fastighetsägare har börjat bygga om sina lokaler till den mer lönsamma restaurangverksamheten. Vasakronan har många fastigheter i A-lägen, och där märks e-handelns allt större del av marknaden inte lika tydligt.

– Det som tar riktigt mycket stryk är de lägen utanför stan dit man måste ha bil för att ta sig. Längs Drottninggatan, Biblioteksgatan och Regeringsgatan ser det inte riktigt ut på samma sätt ännu, och jag tror att det beror på att showroom fortfarande måste finnas. Men visst har handlarna det tufft. De behöver tänka om sitt sätt att sälja och gå mer mot det digitala och flexibla i butiken, säger Anna Nyberg.

Hon konstaterar att butikerna kommer att behövas i city som ett komplement till e-handeln men gissar att ytorna kommer att krympa, vilket för Vasakronans del påverkar planeringen.

Vi tror på fastigheter dit man kan ta sig på ett enkelt sätt utan att nödvändigtvis köra bil.

– Butikerna kommer att behövas för att människor ska kunna hämta ut varor eller prova. Jag tror att framtiden är butiker med en mix av olika aktiviteter. Till exempel Arket som har öppnat på Drottninggatan och integrerar webbhandel och fysisk handel med ett kafé. Många butiker har också börjat fundera på om de ska ha sina kontor i butiken. Men det ställer stora krav på utformningen av lokalerna så att de är flexibla och lever över tid. Där måste vi verkligen tänka till så att vi inte låser fast oss i något utan förbereder tekniken för både kontor, handel och restaurang.

Tillsammans med Humlegården är Vasakronan med och finansierar en del av den nya t-banestationen Hagalund i Solna. Varför gör ni det?

– Vasakronan har en fastighet, Solna Access, i Hagalund, och den nya stationen har stor betydelse för hur området kan utvecklas. Tillsammans med Solna stad för vi en dialog om hur vi på bästa sätt kan bidra till utvecklingen av bostäder, kontor och service i området. Solnavägen ska dessutom bli en stadsgata och tillsammans med staden tittar vi fastighetsägare på hur det kan bli en trevlig gata där människor faktiskt vill vara. Vi tror på fastigheter dit man kan ta sig på ett enkelt sätt utan att nödvändigtvis köra bil, och då är naturligtvis en ny station alldeles utmärkt. De fastighetsägare som är med och utvecklar området kring den nya tunnelbanestationen kommer genom tunnelbanebidrag för de tillkommande byggrätterna att vara med och bidra till finansieringen av den nya tunnelbanelinjen.

Hur ser Stockholms city ut om tio år?

– Jag hoppas verkligen att vi som bor i förorten ska åka in hit för att vi vill vara här. Att det ska finnas något här som jag som bor i Nacka inte hittar hemma. Om det är något som city verkligen har så är det ett fantastiskt kulturinslag och en citypuls. Man ska kunna njuta av kultur, gå ut och äta och umgås.

Ni bygger Sergelstan med fokus på människor. Vad händer med biltrafiken?

– Just nu är biltrafiken ett stort kaos utan dess like, men jag tror att den kommer att minska mer och mer inne i stan. Men vi har en resa dit. Kollektivtrafiken måste fungera och byggas ut, och så småningom kommer vi också att få självkörande bilar även om det känns som en utopi i dag. En del bilister blir fundersamma när de ser hur vi bygger och undrar hur de ska kunna ta sig fram med bil. Där måste staden och vi fastighetsägare ta ansvar och planera framåt. Vi kan inte bygga och investera en massa i dag som sedan inte kommer att användas om några år, till exempel nya parkeringshus. Det är slöseri med resurser. Och de besluten måste vi och politikerna ta redan i dag.

Det tog er 2,5 år att få igenom detaljplanen för Sergelstan. Hur kunde det gå så fort?

– I city är det rekordfart, men vi la också ner mycket arbete i förväg. Bland annat har vi jobbat mycket med information, och vi har tagit med politiker på rundvandringar i kvarteret där vi har visat, pekat och frågat. Redan från början tog vi till oss deras åsikter och tankar. Jane Jacobs som jobbade med stadsutveckling i USA på 60-talet sa: ”Gå ut och titta, gå ut och känn, gå ut och upplev området.” Det stämmer för när vi gick runt tillsammans var vi alla överens om att den här platsen förtjänar något bättre, att vi kan göra den så mycket mer attraktiv.