Orädd för utmaningar

Tillsammans med yngste brodern Christian bildar han det nya, starka brödraparet efter syskonen Paulsson. Erik och Mats Paulsson inledde sina karriärer från en gård på Bjärehalvön med att köra dynga. Syskonen Hermelin inledde sina karriärer utifrån en gård i Sörmland genom att köra motorcyklar.

– Vi bröder tävlade i allt från morgon till kväll och tävlar än i dag i allt som det går att tävla i. Vi tävlar fortfarande på motorcyklar, speciell enduro och trial. Då är det en kamp på liv och död, säger Gustaf Hermelin.

Nu, drygt 20 år efter första fastighetsförvärvet, är han VD för snabbväxande Klövern som för några månader sedan köpte fastigheter i Kista och Täby för hela fyra miljarder kronor. Men Hermelin tror inte en sekund att förvärvet, som dessutom går emot bolagets tidigare riktlinjer, skulle vara galet.

– Det finns ett stort intresse för norra Stockholm och speciellt Kista. Många av bolagen där vill ha större ytor och flera av dem som flyttat därifrån är intresserade av att återvända. Jag tror att vi kommer att lyckas halvera vakanserna snabbare än vad jag sade i samband med köpet (tre år).

Gustaf Hermelin är äldst av fem syskon och uppväxt på en gård i Björkvik utanför i Katrineholm, byn där Göran Persson höll sina traditionella sommartal. Det lilla samhället har en stolt historia av motorsport och Hermelin blev duktig inom trial, en disciplin som handlar om manöverskicklighet och god balans – och som är stor på kontinenten.

– Jag är en sån där 56:a som skulle bli världsmästare. Men jag skadade min rygg när jag var och körde en VM-tävling i Polen. Jag körde omkull och fick ett allvarligt diskbråck. På den tiden opererade man inte
eftersom det fanns stor risk för förlamning.

Hermelin tillhörde då, i mitten av 70-talet, de tio bästa i världen och hade några gånger lyckats ”tvåla dit” några av världens bästa trots att han ofta var tio år yngre än de värsta konkurrenterna. Han försökte desperat fortsätta karriären, men förgäves.

Olyckan förde honom vidare. Genom tävlandet och allt resande hade han byggt upp ett kontaktnät som blev viktigt de följande åren. Efter att ha läst in gymnasiet och tagit sig in vid Handelshögskolan kom han allt närmare näringslivet. Ryggskadan gjorde även att den förutbestämda planen att ta över det tunga arbetet på familjegården övergavs.

Entreprenörstankarna hade börjat skena under tiden på Vreta lantbruksskola.

– Där hade i stort sett alla jordbrukare sålt av sina kor för att satsa på något nytt som till exempel snickeri, grisar och betongindustri. De hade någon form av intensiv verksamhet på gården och det var första gången som jag såg att jag inte behöver bli traditionell jordbrukare, utan kunde utveckla verksamheten utifrån gårdens förutsättningar.

En av Hermelins studiekamraters far hade ett snickeri som som sålde trädgårdsmöbler, Ulfåsa Möbler i Motala. Bolaget hade ingen nämnvärd export och Hermelin erbjöd sig, mot att han fick resan betald, att åka över till England under påsklovet 1979 för att sälja.

– Jag kom hem med lika mycket order som motsvarade en årsproduktion. Vi kom fram till att deras verksamhet inte räckte och det var då jag startade egen produktion tillsammans med två kompisar. Det blev Kila Möbler. Jag hittade bra råvara i Norrland och började göra trädgårdsmöbler som kostade hälften så mycket som konkurrenternas.

Det båda bolagen agerade utåt marknaden som ett. Efter några år flyttade han till Norrland för att ta hand om produktionen. Hermelin höll på med bolaget i tio år till antalet anställda hade hunnit bli ett tjugotal. När det inte var säsong importerade bolaget rottingmöbler och byggde ihop vattensängar. Det var bolaget Jon Blund som på allvar introducerade vattensängen till Sverige – men det var Hermelin och hans kollegor som såg till att den fick volym.

Under tiden, med Skellefteå som bas, startade han Balkonggruppen ihop med fyra norrländska kamrater, Anders Löfgren (senare VD Columna), Nils-Gunnar Larsson och Lennart Fredriksson.

– Vi hade sett hur bilbranschen rationaliserat sin leveransstruktur. Vi förde det till byggbranschen och började med balkonger – balkongplattor, räcken och inglasning.

Vintern 1984 gjorde Gustaf Hermelin sin första större fastighetsaffär. Det han och några vänner slog till och köpte var en industrifastighet om 10.000 kvadratmeter i Bastuträsk, sju mil väster om Skellefteå. Förvärvet var dock något bättre än det låter, fastigheten var ny, den tidigare ägaren hade gått i konkurs och det fanns ett industrijärnvägsspår in i huset.

– Jag kom lite till ett dukat bord och lyckades få hyra fastigheten nästan gratis och fick en option på att förvärva den för 1,8 miljoner kronor. Jag kände att det här kan inte gå fel. Det är 180 kronor per kvadratmeter, alltså motsvarande en årshyra. Det blev ett lokalt företagscentrum som Hermelin efter några år kunde sälja för fyra miljoner.

Den fullständiga artikeln finns att läsa i Fastighetsvärlden #11-2006