Under våren kom plötsligt beskedet att Jan-Erik Höjvall efter sju år lämnar VD-stolen i Akelius. Han berättade då att han skulle engagera sig i familjebolaget som bygger bostadsrätter i Åre, vilket utåt sett såg ut som en väl tidig pensionering för norrlänningen som ifjol fyllde 50 år.
Vid halvårsskiftet presenterades han som ny VD för bostadsbolaget Dombron som Vasakronan knoppat av under våren och som har ett fastighetsbestånd värt 5 miljarder kronor. Nästan omgående var Höjvall med och tog initiativet till den stora bytesaffär som planeras i Uppsala med allmännyttiga Uppsalahem, där Dombron byter till sig samtliga äldreboendefastigheter mot att bolaget säljer sitt stora bestånd studentbostäder.
– Studentbostäder i Uppsala är egentligen bra och har säkra hyresgäster eftersom universitet alltid kommer att finnas kvar. Men nischen äldreboenden passar oss bättre.
Tillväxtplanen för Dombron är omfat- tande, strategin är att inom fem år ha ett bestånd som är värt 20 miljarder kronor. Alltså en nettotillväxt om 3 miljarder kronor per år. En möjlig framtida fördelning är lika stor del bostäder som äldrebostäder. Geografisk har Dombron fokus på Mälarregionen samt Öresunds- och Göteborgsområdet.
– Om det kommer ett stort paket i ett annat område och om det är en tillväxtort så kommer vi att titta på även det, säger Höjvall som utesluter förvärv utomlands.
Men det handlar inte endast om transaktioner utan det kan även bli aktuellt med annat.
– Vi kommer nog att ge oss i kast med nyproduktion av både hyres- och bostadsrätter. Planen är att använda vinsterna från bostadsrätter till att finansiera hyresrätter som vi kan äga långsiktigt. Kommunerna behöver mångfald och vi hoppas kunna er- bjuda båda och det kan förhoppningsvis ge oss en bra förhandlingsposition.
Uppväxt i risudden, fyra mil norr om Haparanda, och med far och farbror som drev byggbolag så har fastighetsbranschen alltid funnits nära. I tonåren flyttade familjen till Luleå där fadern startade målerifirma. Efter att ha arbetat för SAS vid flygplatsen i Luleå i drygt ett år förde intresset för ekonomi och teknik honom till Stockholm och studier vid KTH. Därefter väntade första jobbet som blev på Skandia Fastigheter och med Dag Klerfeldt som chef.
– Det var en rolig tid och jag jobbade med analys och värderingar. Då hade man inte datorer och allt tog längre tid, men det blev mer noggranna analyser.
Därefter fortsatte karriären vid vad som numera åter har blivit hans arbetsgivare, AP-fonderna (Dombron ägs av Fjärde AP- fonden). AP-fonderna hade precis köpt bolaget Nisses med hus för fyra miljarder kronor och Höjvall var ägarrepresentant. Han var även den först anställde som endast arbetade med fastigheter inom AP.
– Jag fick nöjet att rekrytera min egen chef, vilket blev Bo Boestad, en legendarisk chef från Skanska. Därefter rekryterade jag bland andra Leif Andersson. Vi har idag flera anställda inom Dombron som jag tidigare varit med och rekryterat.
Under åren på AP medverkade Höjvall bland annat till några förvärv från Skanska som vid tidpunkten ”befann sig i trångmål”. Kort därefter, 1994, lockades Höjvall över till just Skanska av Mats Mared (som för övrigt nu är styrelseordförande i Dombron) och där blev han affärsutvecklingschef.
Den stora händelsen under tiden där var när Skanska gick ur Norrland genom en apportemission i Norrporten. Höjvall arbetade även, tillsammans med Ikano, med att ut- veckla Stockholm Quality Outlet, i Barkarby norr om Stockholm. Ett projekt som fick ett något kyligt mottagande.
– Problemet var att man från detaljhandelsledet inte ville släppa till för att varumärkena själva skulle få sälja sina produkter.
När Skanska knoppade av det helägda dotterbolaget Drott till börsen fortsatte Höjvall som affärsutvecklingschef där och arbetade då med känt branschfolk som Peter Wågström, Per Berggren och Daniel Skoghäll.
– Drott skulle växa kraftigt och vi köpte flera bolag och var i strid med andra. Vi tog över till exempel Balder och Näckebro. Drott växte från 10 till 40 miljarder kronor på snabb tid, från 1998 till 2002.
När aktiekursen sjönk i Drott ville ledningen ombilda en större mängd fastigheter till bostadsrätter för att visa att det fanns substans inom bolaget, men det blev nobben från styrelsen. Samma svar blev det när ett tyskt bolag ville köpa ett kontorsbestånd för ett pris som var tio procent över värderingen. ”Solklara” affärer, enligt Höjvall, men styrelsen sade åter nej.
– Det blev svårstyrt. Om man inte kan jobba enligt den ledstärna man har, och tror på, så blir det ganska omöjligt att jobba kvar.
Den fullständiga artikeln går att läsa i Fastighetsvärlden #10/2010