Porträtt

Inget finlir i kalkylen

Opportunist. Det är en påse gott och blandat han har samlat på sig. En flygplatsstad, ett slott, ett badhus, ett auktionshus med mera. Nyligen sålde han sin bästa investering någonsin, för hundra gånger insatsen.

Per Taube

Född:
1960, Stockholm.

Bor:
Steninge slott och på Östermalm.

Utbildning:
Ekonomiskt gymnasium.

Karriär:
Startade företag på dispens som 15-åring. Rekonstruerade bolag de första åren av 90-talet för att därefter börja bygga upp sitt eget bolag, Gelba.

Aktuell:
Fått snurr på det tidigare insomnade Arlandastad.

Om branschen:
”Det gäller att alltid ha större marginaler än vad man tror att man behöver.”

Karriären i korthet
1993: Är med och skapar Storheden som börsnoteras.
2002: Medinvesterare när EBP Group blir Svensk Fastighetsfond.
2006: Gör sitt första fastighetsköp i Arlandstad.
2008: Köper in sig i Sturebadet.
2009: Köper Steninge slott.
2018: Förvärvar 51% i Stockholms Auktionsverk.

Visa faktaruta

Att Per Taube var med om den finansiella kraschen för snart trettio år sedan har på sätt och vis format hans arbetssätt med fastigheter och andra affärsupplägg. Han har inga problem med att ta kalkylerade risker, men han ser till att vara solid även om utfallet skulle bli mycket negativt.

Om han även har valt sina kontor för att ständigt bli påmind om risken för krascher är oklart. Men faktum är att hans kontor ligger i den fastighet på Villagatan som Ivar Kreuger bodde i för ett sekel sedan. Och kontoret innan låg på Norrmalmstorg 1, i den byggnad som Ivars bror Torsten lät bygga i början av 30-talet.

Riktningen på hans verksamhet har inte alltid varit spikrak, men fastigheter är sedan länge en bas i det han sysslar med.

– Jag har lovat mig själv, många gånger i livet, att inte satsa på saker som jag inte förstår mig på. Det löftet har jag brutit emot många gånger och ibland har det gått bra ändå, småskrattar Per Taube.

Inte så konstigt eftersom vi pratar om en av hans mest lyckade affärer någonsin – Izettle.

Även om hans andel endast var en procent så innebar det 190 miljoner för en investering på 2 miljoner för sju år sedan.

– De skulle göra en liten nyemission och jag tyckte det där såg väldigt spännande ut, och den gången tyckte jag faktiskt att jag förstod, även om jag inte begrep tekniken bakom. Det var intressant om det här med kreditkortsbetalningar skulle kunna bli var mans egendom, framför allt skulle det kunna öppna upp en hel del för småföretag.

Per Taube var en av de allra första som klev på när bolaget letade finansiärer.

– Jag trodde på idén och jag trodde på grundarna Jacob de Geer och Magnus Nilsson, något annat bidrag till succén kan jag inte ta åt mig äran av.

Men hur kom han i läget att ha möjlighet att göra sådana riskfyllda satsningar? Jo, genom den hårda skolan i början av 90-talet.

Han hade kommit in i fastigheter mer eller mindre en ren tillfällighet. Han drev ett bolag inom finansiering och leasing i början av 20-årsåldern och vid något tillfälle var han med i en rekonstruktion där det fanns fastighetstillgångar.

När sedan en god vän till honom, Per Nordin, behövde hjälp med att ta hand om ett större fastighetsförvärv han gjort ställde Taube upp och som tack för hjälpen erbjöds han delägande i Skapus.

Skapusgruppen hamnade dock i stora finansiella svårigheter när finans- och fastighetskrisen drog i gång i början på 90-talet. Men han kunde bolaget, och bankerna som då tagit över det behövde hjälp.

– Det var hårda tider men vi lyckades montera ner det ganska bra och minimera förlusterna för bankerna. Förluster blev det, men inte alls så stora som det såg ut från början. För mig framstår det som en av de bästa prestationer jag gjort.

Den misslyckade satsningen i Skapusgruppen blev på så sätt till ett avstamp för framtiden. Tillsammans med Bo Lengholt kunde Per Taube, med hjälp av externt kapital, förvärva delar av Skapus bestånd och bilda Storheden som blev ett av allra först noterade fastighetsbolagen efter fastighetskrisen.

– Vår tanke med Storheden var att det skulle bli värdepapperisering av havererade fastighetsbestånd.

Men det fanns fler med akut behov av sådana verktyg, bland annat byggfacket och bröderna Paulsson

– Det slutade med att de köpte våra A-aktier och därefter genomförde Storheden, med Erik Paulsson vid rodret, en mängd affärer enligt värdepapperiseringsreceptet tills Wihlborgs förvärvade det.

Efter Storhedensatsningen fortsatte Taube och Lengholt att bygga upp ett nytt fastighetsbestånd.

– Vi var lite opportunistiska och ville se en möjlighet att förädla. Vi kunde växa ganska snabbt genom att vi hade bra avtal med bankerna. Jag vill hävda att vi räddade väldigt mycket pengar åt dem samtidigt som vi själva lyckades bygga upp en förmögenhet.

– Vid olika tillfällen har vi sålt av portföljer, realiserat tillgångar på olika sätt. Till exempel sålde vi ett bestånd till Fastpartner och var en tid näst största aktieägare där efter Sven-Olof Johansson.

Taube bestämde sig under 2006–2007 för att sälja allt inom förvaltningsfastigheter samt innehavet i det som då kallades Svensk Fastighetsfond (numera Estea). Totalt såldes det fastigheter för 1,5–2 miljarder i hel- och delägda företag.

– Jag brukar skoja och säga att det var första gången i livet som jag hade mer pengar än idéer. Men det är faktiskt så att under mitt liv som företagare så har jag alltid försökt hitta saker där jag kan vara med och förädla, addera värde, på något vis.

Han säger sig aldrig ha varit överdrivet förtjust i att gå in i saker på enbart spekulativ basis och genom att hoppas att det ska bli bättre genom lägre ränta, yieldkompression eller något sådant.

– Med mina idéer, visioner, kontakter och kunskap – och numera kanske pengar, det hade jag inte till en början – har jag försökt se möjligheter i någonting, många gånger i sådant som ingen har trott på.

Där tycker han att Arlandastad kanske är det bästa exemplet. Det var heldött när han köpte, en av de sista resterna efter det glada 80-talet. Ingen trodde på det när han köpte.

– Förutom jag och några aktieägare som jag bjöd in. Jag är förvånad, nu med facit i hand och lite perspektiv, att inte fler såg den här möjligheten. För det var inte så länge sedan, drygt tio år sedan.

Hans stora satsning runt Arlanda började mer eller mindre av en slump, enligt honom själv.

– Jag hade åkt förbi outleten och tänkt att det var konstigt att det där inte blev någonting, och inte heller Eurostopanläggningen såg ut att må särskilt bra.

Outleten drevs av banken, som ville sälja men ingen var hågad, utom Taube som slog till.

–Det var så billigt att jag inte kunde låta bli.

Han hade ingen riktig idé om vad som kunde göras. Men för priset om 3 000–4 000 kronor per kvadratmeter tyckte han att det borde gå att hyra ut det till vad som helst, kallager i värsta fall.

Ganska snart började han fundera på om läget som granne till Sveriges största internationella flygplats, Arlanda, inte var det som man borde bygga på. När han såg sig runt om i världen kunde han konstatera att det egentligen överallt byggs upp stora flygplatsstäder. Så han bestämde sig för att köpa så mycket mark som möjligt.

Han köpte från Skanska, NCC, AP Fastigheter, Wåhlin Fastigheter, kommunen med flera. Totalt har Arlandastad Holding, där Taube äger nästa 70 procent, lagt under sig nära 250 hektar.

Tillsammans med kommunen och Swedavia (då LFV) har han drivit planprocesser för området.

– Vi jobbade mycket med visioner för området och mycket av det vi genomför i dag ligger i linje med de visionerna.

Det började med att man byggde en testbana till polisens förarutbildning. Men de hyrde egentligen endast banan på kontorstid.

– De övriga tiderna disponerade vi, och genom en kontakt med ett bolag som heter Training Partner har vi utvecklat det vidare. De växte snabbt ut kostymen så vi har fått bygga en bana till. På så vis har vi fått hit alla stora bilmärken.

Det tidigare outleten har på så vis blivit ett starkt utbildningskluster för fordonsindustrin i Sverige.

Men även om markköpen gick snabbt och planarbetet löpte på så lossnade det inte riktigt.

– Jag sa till mina medarbetare att, fasen, jag kan inte stå på en bolagsstämma till och prata om att den ljusnande framtid är vår. Vi hade våra byggrätter och detaljplan med det var ju inget som syntes vare sig i balansräkningen eller i resultaträkningen. Och vi kunde inte bygga på spekulation.

För tre–fyra år sedan drog det dock i gång, och nu säger Taube att utmaningen mer är att hitta folk för att bemanna projekten och att ta fram finansiering för allt som ska byggas.

När Per Taube förvärvade Steninge slott var det marktillgångarna och möjligheten att utveckla bostäder där som var hans fokus.

Nästa pusselbit föll på plats genom förra årets förvärv av Eurostopanläggningen från Unibail Rodamco. Handelsytorna är nu tömda men hotellet är i full gång och här ska nu Scandinavian Xpo förverkligas.

Det är en alternativ utveckling till den idé som Taube ett tag hade om att flytta Stockholmsmässan till området.

– Verksamheten inriktas helt på B2B-mässor. Mässytorna blir kanske 14 000–15 000 kvm, sedan har ju vi redan eventytor på andra håll i området, till det kommer konferensytor. Vi kommer även att bygga ytterligare ett hotelltorn så hotellkapaciteten blir mycket god.

Omkring 1 miljon kvadratmeter byggrätter räknar han med att få ut totalt i området. Befintlig bebyggelse samt de projekt som nu planeras de närmaste åren bedömer han kommer att ge ett fastighetsvärde på omkring 7 miljarder.

– Då har vi kvar ungefär 800 000 kvm byggrätter.

Satsningen i Arlandastad är också upprinnelsen till att han numera bor på Steninge slott fem kilometer därifrån. Taube såg att för företagen i området kunde bostäder vara en begränsande faktor vid rekrytering. Han började leta efter bostadsmark i närheten.

– Då dök Steninge upp som en möjlighet. Den tidigare ägaren Atle Brynestad avyttrade en stor del av sin koncern i samband med finanskrisen. Jag satt starkt till eftersom jag hade avyttrat en stor del av mina fastigheter och konkurrensen var inte så stor under 2008. Såvitt jag vet var det ingen annan som var beredd att köpa Steninge.

Även tidigare ägare hade idéer om bostadsbyggande. Familjen Andersson som ägde före Brynestad hade sålt halva egendomen till NCC. De hade skissat på ett projekt med flera tusen bostäder. De planerna skrinlades dock och NCC löstes ut.

– Jag har svårt för den typen av projekt för bostäder, åtminstone i det här läget med de miljövärden som finns i omgivningen. Helst vill jag att området, när det står klart, ska se ut som om det alltid har funnits där.

Detaljplanearbetet tog fem–sex år, men nu byggs där 800 bostäder. Taubes bolag står för infrastrukturen, bygger ut marinan samt ett nytt ridhus och stall. De olika delområdena är sålda till 17 olika byggfirmor vilket ska ge husen lite olika karaktär, men i botten finns ett gestaltningsprogram.

”När det jävlas inträffar inte enbart en motgång utan man får flera smockor”

Du har engagerat dig i en del frågor utanför affärerna, bland annat i SIPRI (Stockholms internationella fredsforskningsinstitut). Vad gör du där?

– Jag har varit delaktig i Sipri i 15 år och är engagerad främst med finansiering när det gäller medling men har också varit med som initiativtagare till Stockholm Security conference. Förutom mitt personliga engagemang står Steninge slott alltid till Sipris förfogande.

– De flesta möten sker under största sekretess men för två år sedan blev ett möte på Steninge slott mellan företrädare för Nordkorea och USA förstasidesrubriker.

Många är nyfikna på hur mycket affärer du har gjort med kungen?

– Tillsammans med hovets dåvarande ekonomichef Bengt Telland skapade vi en modernare struktur för Kungens fastighets- och företagsengagemang. Det blev också inriktning mot passivt ägande och en sådan skedde tillsammans med mitt bolag Gelba, i en fastighet i Kalmar.

Du äger hälften av Sturebadet. Det är lite udda, hur kommer det sig?

– Jag har gjort en del affärer med Anders Wall och i ett skede fick jag en direkt fråga från Anders och Charlotte Wall om det.

– Jag hade ju varit kund där i princip ända sedan det återstartade i början av 90-talet och tyckte det lät spännande och gillade det starka varumärket.

– Sedan är det ju ganska bekvämt att vara sin egen entreprenör. Man måste ju inte nödvändigtvis hålla sig inom de ramar man ställt upp. Så jag sa ja till det, och det har gått väldigt bra.

Även Auktionsverket är lite udda. Hur tänker du med den investeringen?

–Ja, sedan i våras är vi huvudägare i världens äldsta auktionshus, Stockholms auktionsverk från 1674. Det är ofta tillfälligheter som skapar affärsmöjligheter och när jag fick möjligheten att vara med att bygga upp verksamheten igen var det en utmaning jag inte kunde motstå. Här gäller det att skapa det bästa teamet och jobba hårt och långsiktigt.

Din tajming med stora försäljningar före Lehmankraschen var god, vad tror du om läget nu?

– I lågkonjunktur krävs en hel del mod för att våga satsa. Jag kan dock själv tycka att det krävs större styrka att klara av att sälja när marknaden är riktigt het.

– Det gäller att alltid ha större marginaler än vad man tror att man behöver. För när det jävlas inträffar inte enbart en motgång utan man får flera smockor. Allt går i vågor och de höga hyror som drivits upp i city kombinerat med rekordlåga yielder bäddar för framtida besvikelser, men när vet jag inte. Men annars finns fortsatt goda möjligheter när man har låga ingångsvärden, som vi har i Arlandastad.

Fler Porträtt

Porträttet

Seglatsen som ändrade allt

Bengt Malmegård om yoga, affärerna, och att fortsätta bygga för framtiden.

Porträtt

Långläsning: Frälser med affärer

Hon skulle bli präst. 20 år ­senare är Anna-Carin Telin vd för Outpoint.

Porträtt

Långläsning: Snabb tillväxt med lågpris

Få pratar om att växa inom fastigheter just nu. Men Fredrik Mässing är ett undantag. Nu leder han det nischade Prisma Properties som har en tydlig tillväxtagenda. Läs FV:s personporträtt – ur magasinet.

Porträtt

Långläsning: Storspelare på turbulent marknad

Henrik Jussi-Pekka är vd för investmentbolaget Möller & Partners, men är också medgrundare till bostadsbolaget Resinova som varit storköpare under våren.

Porträtt

Långläsning: Omsorg i detaljerna

Dan T Sehlberg lämnade it- och mediesektorn för att satsa på socialt entreprenörskap, numera via bolaget Sehlhall.

Porträtt

Långläsning: 100-åringen och framtiden

Jubilaren om tvärniten, om värdegrunden och de nya utmaningarna.

Porträtt

Lång intervju: Oväntad vinnare på kuppen

Han hade inga planer på att bli fastighetsägare – i dag äger han ett miljardbestånd.

Porträtt

Redo att ta risk

Han gillar att ta kalkylerade risker och reser just nu Almas tredje fond.

Porträtt

Mer psykolog än ingenjör

FV-intervju. Under hans år som vd på Svefa har bolaget dubblats i storlek, och Mikael Lundström har gett sig den på att få till ytterligare en lika stor ökning.

Porträtt

Redo för förnyelse

Pembrokes Nordenchef berättar om bolagets filosofi och det efterlängtade projektet i Stockholms city.

Porträtt

Sätter tydliga mål

Målmedvetet och med låg risk har Hans Eliasson byggt en av Sveriges största bygg- och fastighetskoncerner.

Porträtt

Fängslande uppdrag

Ökade behov. Bolaget hon leder är verkligen speciellt, som namnet antyder. Och tyvärr behöver det växa.

Porträtt

Samhällsbyggare utan långbänkar

FRAMÅT. Inte ens när Johanna Frelin som ny tv-chef såg sig själv på löpsedlarna blev hon avskräckt. Hon visste redan att det var just chef hon ville vara. Nu leder hon Riksbyggen med fokus på hållbarhet och digitalisering, och helst vill hon att allt ska hända så snabbt som möjligt.

Porträtt

Fokus på det bästa

Hufvudstadens nya vd Anders Nygren i en lång FV-intervju.

Tillbaka till förstasidan