Framgångsrik jakt stärker makten i norr
Trots att han påstår sig vara försiktig som investerare, både privat och i företaget, så är Bob Persson en av männen bakom årets största fastighetsaffär, då ”lilla” Diös förvärvade Norrvidden för 5,8 miljarder kronor. Förutom att han är ordförande och storägare i Diös driver Östersundsbon det familjeägda företaget Persson Invest. Familjen Persson liknas ofta vid Wallenberg och är Norrlands motsvarighet. Något han inte känner sig helt bekväm med.
– Det blir lite klyschigt, det är helt olika näringsliv med mindre företag och så. Det där får andra stå för, säger Bob Persson.
Visst tycker han att det är smickrande, och säger att namnet Wallenberg har en fortsatt positiv klang, men det är inget de marknadsför sig med.
Tidigare hade Persson Invest enbart fastigheter för sin egen rörelse. Men 1989 köpte Falcon upp bolagets bryggerier, utan att köpa de tillhörande fastigheterna, de valde istället att hyra. Efter en tid visade det sig att Falcon inte längre behövde alla ytorna och började därför sakteligen att flytta ut.
Först då blev det aktuellt för företaget att driva extern uthyrning.
– Vi byggde också en ny bilanläggning i början av 90-talet. Grundinställning då var att sälja den gamla. Men på grund av rådande fastighetskonjunktur fick vi inga bra bud alls. Då satte vi igång en förädling och ombyggnation av den gamla anläggningen. Det tillsammans med att bryggerierna blev tomma gjorde att vi hade en bra grund för en extern uthyrningsrörelse.
I slutet på 90-talet förvärvade Persson Invest ett stort fastighetskomplex i Östersund, som man snabbt också lyckades få fullt uthyrt. Efter att Diös bildades 2005 tog de tidigt kontakt med Bob Persson. Man var intresserade av några av investeringsbolagets fastigheter. Diös undrade också om de inte ville bli delägare. Varför inte tänkte Bob.
– Innan hade vi bara verksamhet med extern uthyrning i Östersund och hade inga planer på att starta liknande projekt på andra orter. Men vi tyckte att erbjudandet från Diös kändes lockande, då blev det en affär och vi lade in egna fastigheter i utbyte mot aktier. På så vis blev vi delägare.
För tre år sedan gick Bob Persson in i Diös styrelse. I våras blev han ordförande. Sen kom Norrviddenaffären. Prospektet kom ut i april där indikativa bud skulle vara inne i juni. I första omgången blev Diös nobbade, de gick inte vidare i förhandlingen.
– Hela juli trodde vi att vi var uträknade och att affären var på väg till någon annan part.
Säljarna kontaktade sedan Diös igen i slutet av juli för att kolla om intresset fortfarande fanns, vilket det gjorde. Affären tog fart igen med en väldig intensitet, snabba slutförhandlingar och affären var i hamn.
– Vi var väldigt eniga allihop om att det var intressant, från styrelse, huvudägare och företagsledning.
Efter det tunga förvärvet kan det bli aktuellt för Diös att sälja vissa delar av sitt stora bestånd.
– Diös Norrvidden kommer ha en belåningsgrad till 72 procent. Norrvidden var tidigare belånade till 80 procent så det är på väg åt rätt håll. Diös har däremot aldrig varit över 70 procent och i de tider vi är kanske man kan önska att man ligger neråt 65 procent. Det här får ju styrelsen förstås ta ställning till, om vi ska vänta ut och hyra ut för att förbättra siffrorna eller om vi gör någon försäljning.
Persson Invest är ett företag som bedriver handel med personbilar, lastbilar och bussar, men som också har verksamhet inom hyvleri-, skog- och fastighetsförvaltning. 2010 hade de en nettoomsättning på 3,4 miljarder kronor.
Koncernen grundades av Bobs far Sven O Persson. Från början var det ren bil- och hästförsäljning. Om honom finns många historier. Bland annat en om att han köpte skog med hjälp av brännvin och festande. En annan om hur han i unga dagar reste till Trondheim för att sälja en häst. När han kom tillbaka till Östersund hade han både pengar och hästen med sig.
Ingen av dessa är av sanning, däremot bygger den sistnämnda på något som faktiskt har hänt. En ung Sven O reste till Trondheim på 20-talet för att delta i en hästauktion. I samband med denna var det järnvägsstrejk i Norge, vilket gjorde att affärerna blev lamslagna eftersom få kunde ta med sig några hästar hem. Auktionen blev dock av, men med betydligt lägre priser än förutspått, Sven O Persson tvekade inte: Han köpte elva, tolv hästar, trots problematiken med att få med sig dessa hem. Det löste han genom att skaffa sig en medhjälpare, så red de med hästarna till svenska gränsen och gjorde en riktigt bra affär av det.
– Han var en respekterad affärsman, han hade ett gott rykte. Därför kan jag lova att historien om att köpa skog med hjälp av brännvin och festande inte är aktuell, säger Bob Persson och skrattar.
1973 fick Bob Persson sitt första heltidsjobb i företaget, då som resande säljare av snöskotrar. Innan dess studerade han två år i Umeå, national- och företagsekonomi. Därefter var han ett år i Nordamerika för att ha sin praktik. Som tillbringades på Harley Davidson motorcyklar, och en spånskivefabrik. Väl tillbaka i Sverige var tanken att han skulle fortsätta studera, men istället tog han alltså skoterjobbet.
– Det blev successivt så att jag skolades vidare, genom att sälja andra typer av maskiner. Det var jag ansvarig för fram till 1985. Då blev jag ansvarig för Tillbryggerierna. För att sedan 1990 gå in i bilrörelsen.
Första juni i år lämnade han över vd-posten för Persson Invest. Efterträdaren är Björn Rentzhog som tidigare var ansvarig för lastbil- och bussrörelse och har jobbat i koncernen sedan 2003. Det här var ett vägval för familjen. Svågern till Bob, Gunnar Johansson berättade att han i år vid 75 års ålder skulle lämna ordförandejobbet. Bob valde då i våras att kliva upp som ordförande och då tillsattes en ny koncernchef.
– Det känns väldigt bra. Jag kommer fortsätta att lägga mycket tid på Persson Invest och ha ett operativt ansvar för skogsförvaltningen. Sen sitter jag i styrelsen för Volvofinans som är volvohandelns finansieringsbolag för både person- och lastbilar.
Just skogsförvaltningen är något som Bob Persson håller högt. Det spelar också väl ihop med hans stora fritidsintresse, jakt. Då framförallt älgjakt. Men sedan hustruns nyfunna jaktintresse blir det också en del ripjakt.
För Bobs del började det tidigare och som 17-åring sköt han sin första älg. Nu 44 år senare har han skjutit närmare 180 stycken och i fjol fick han äran att jaga med Kungen.
– Det var trevligt, väldigt informellt och lättsamt. Det var Olof Stenhammar som känner kungen som kom med förslaget om att bjuda in honom. Kungen fick tyvärr inte skjuta något, men han var med i laget och rapporterade på radio som alla andra.
– Han visade däremot att han inte var så skjutglad. Det kom en spelgalen tjädertupp förbi kungen och han frågade om man får skjuta dem, vilket man får så han gick lite närmare tjädern. Men istället för att skjuta den så hämtade han sin kamera och fotade den.
Om du summerar din karriär, vad är du mest nöjd över?
– Att ha varit en del i att få bygga vidare på det företag vi tog över i början på 90-talet. Men att vi också har det kvar i familjen och driver det i god anda.
Hur vill du utveckla Diös i framtiden?
– Att vi lyckas minska vakanserna och att vi blir det viktigaste och mest naturliga fastighetsbolaget på varje ort, som man naturligt kollar med när man söker lokaler. Det ska helt enkelt vara en självklarhet att kolla med Diös Norrvidden.
Passar Norrviddenbestånden väl med Diös tidigare fastigheter?
– Extremt bra. Det är helt och hållet ett norrländskt bestånd. Några orter- Sundsvall och Umeå där Norrvidden finns, där var Diös relativt små, så där är det en komplettering. I Gävle Östersund, Luleå, där fanns vi båda två.
Hur ser du på fastigheter som placering?
– Precis som med skog så är det en långsiktig och stabil placering. I skogen gäller det att vårda den rätt, ha bra skötsel. För fastigheter är det i stort sett samma sak bara att det tillkommer en kundrelation som ska vårdas. Det räcker inte bara att se till att taket håller tätt.
Vilket föredrar du?
– Jag vill egentligen inte säga att det är det ena eller det andra. Men eftersom jag är ute mycket i skog och mark och att jag har fortsatt ansvar för skogen så kanske det skulle tippa över något mot skog.
Äger du några bestånd privat?
– Ja jag har en jordbruksfastighet utanför Östersund där vi tidigare bodde. I Krokoms kommun äger jag också cirka 7 000 hektar skogsmark. På en del av det ligger jaktstugan också.
Hur mycket fastigheter har ni kvar i Persson Invest?
– Vi äger 150 000 kvadratmeter. Hälften för externuthyrning och hälften för egenanvändning. Externuthyrningen finns bara i Östersund medan de egenanvända lokalerna finns utspridda på flera orter. Förutom det äger vi cirka 98 000 hektar skog också.
Vad har du för relation till Maths O Sundqvist?
– En god relation. Vi känner varandra väl, däremot har det aldrig blivit så att vi har några affärer ihop.
Ni är ganska olika varandra affärsmässigt, eller hur?
– Han har ju varit mer aktiv på börsen och med värdepapper och så, vilket jag inte har sysslat med.
Du har en kärlek till Norrland, hur ser dess framtid ut?
– Jag tror att det kommer finnas ett antal städer som kommer att vara stabila och bra. Däremot kommer det att vara jobbigt för mindre kommuner som tidigare haft heltäckande service. Jag tror det kommer bli svårt för många att behålla den. De kommer få det riktigt jobbigt på bekostnad av att de större städerna växer.
