Vill vi att staden ska se ut så här?

Kanske har någon uppmärksam noterat, att en stadspromenad ofta kantas av affischer som annonserar evenemang, produkter eller kampanjer. För många är det något självklart. Rent av en kreativ och urban del av stadsbilden.

Vad många inte vet, är att otillåten affischering har vuxit till ett allt större problem de senaste åren. Det är inte längre bara små, ideella kulturprojekt som sätter upp affischer för att locka till en konsert eller utställning. Det som en gång sågs som en proggig rättighet har blivit en normaliserad marknadsföringsstrategi för kommersiella varumärken, där konsekvenserna är långt ifrån oskyldiga.

Olaglig affischering leder till nedskräpning, skador på fastigheter och kostnader för sanering som fastighetsägare, staden och skattebetalare tvingas stå för. Förutom det fysiska slitage som affischerna orsakar, påverkas hela stadsbilden i takt med att fenomenet blir alltmer utbrett.

De flesta varumärken som syns på affischerna vet nog inte att deras marknadsföring sprids olagligt på fasader och gator. I en tid där hållbarhet och socialt ansvar är hygienfaktorer är det rimligt att dessa företag och branscher ställer högre krav på sig själva och sina leverantörsled. Än mindre uppmuntrar till och normaliserar metoder som är olagliga och skapar problem för andra. Det har också gått så långt att gerillamarknadsföring, som denna typ av reklam kallas, i år kommer att ha egen prisgala där de mest kreativa kampanjerna hyllas. Metoden blir mer och mer rumsren ju mer etablerad den blir, och det är inte alla som kan skilja laglig gerillamarknadsföring från olaglig.

Det tar emot att vara den torra och tråkiga som invänder mot det här ”skönt kulturella, reklamcreddiga och urbana”. Men kom igen: Vad kostar inte detta för staden, för fastighetsägare och för oss som invånare? När kreativa idéer får lov att bryta mot lagen, vad händer då med vår gemensamma stad?

Så, frågan kvarstår: Är det så här vi vill att staden ska se ut?