Varför byggs det för lite av det vi har behov av?

Har vi bostadsbrist?

I tider där bostadsfrågan ständigt dyker upp på politikernas agenda undrar jag: Har vi verkligen den bostadsbrist som så ofta påstås råda? Under åratal har kommunpolitiker ivrigt försökt bygga bort den kraftfulla brist som påstås finnas, men bilden är mer nyanserad än vad rubrikerna ger sken av.

Visst, i storstäderna är problemet reellt – Stockholm, Göteborg och Malmö kämpar med att möta en växande befolkning och stegrande priser.

Men i många mindre orter och på landsbygden är situationen annorlunda, ibland till och med omvänd. Där har politiken länge haft som mål att växa, men frågan är om tillväxt alltid är synonymt med kvalitet. Det borde vara självklart att vi växer med omtanke om de verkliga behoven, inte bara för statistikens skull.

Stort behov av äldreboenden

Om det finns ett område där bristen är odiskutabel, då tycker jag det är äldreboenden. Det är en brist som känns i hela landet, från norr till söder. Jag beskriver det som en tickande bomb – och visst är det så när generationsskiften ställer helt nya krav på vår välfärd.

Här krävs det mer än standardiserade lösningar; boendet på ålderns höst handlar om värdighet, variation och möjlighet att själv få välja hur och var man vill bo. Behovet av olika nivåer och kategorier ökar, och vi ser också en växande grupp som är villig att investera lite extra i boendet när pensionen närmar sig. Frågan är om vi är redo att möta den utmaningen.

Går det att bygga billigare och mer där behoven finns?

Varför byggs det inte mer där behovet är som störst? Varför får vi alltid höra att kostnaderna rusar? Det handlar om många faktorer – dyra markpriser, ökade materialkostnader, dyr arbetskraft och framför allt myndighetskrav.

Ofta är det dyrare att bygga i storstaden, men även på mindre orter kan byråkratin ställa till med problem. Om vi verkligen vill bygga mer och billigare måste vi våga se över hela byggprocessen, från första planering till färdig byggnad. Jag anser att det är dags att hitta smartare och mer flexibla vägar.

Är alla myndighetskrav nödvändiga vid byggnation?

Jag har funderat mycket på myndighetskraven. Självklart vill vi ha trygga, hållbara och miljövänliga byggnader. Men ibland känns det som att vi överdriver – att varje nytt krav driver kostnaderna uppåt utan att nödvändigtvis bidra till högre kvalitet eller större nytta.

Kanske är det dags att tänka om. Kanske bör vi prioritera de krav som verkligen gör skillnad, och våga släppa sådant som mest tynger byggprojekten. En mer flexibel syn på reglering skulle kunna underlätta både för bostäder och äldreboenden.

Öka renovering och nyproduktion med 6% moms på bostadshyrorna

Sedan 2002 har jag lyft frågan många gånger om idén att införa 6 procent moms på hyran för flerbostadshus. Det skulle innebära att hyran minskar med minst 6 procent, och därmed lyfter hyresvärden hela momskostnaden d v s 20% lägre kostnader vid ny, ombyggnationer och samtliga taxebundna kostnader (driftskostnader). Det gör hyresrätten mer attraktiv och frigör resurser till underhåll, renovering och nybyggnation. En sådan reform skulle dessutom skapa fler jobb och ge byggsektorn ett verkligt lyft.

Det är ett konkret sätt att stimulera både kvalitet och tillgång på bostäder. Idag gynnas bara villa och bostadsrättsinnehavare med rotbidrag.

Bostadsbristen är främst ett storstadsproblem, medan jag konstaterar att äldreboenden är en utmaning för hela landet. För att möta behoven krävs både mer flexibla myndighetskrav och ekonomiska incitament, som till exempel sänkt momskostnad. Det behöver byggas mer där behoven finns och samtidigt hålla nere kostnaderna, då skapar vi bättre förutsättningar för både tillväxt och välfärd.

Kanske är det dags att tänka nytt – och börja bygga för de verkliga behoven, i stället för att fastna i gamla hjulspår.