Vågar någon bank lansera bonusfritt?

När jag läser svensk och utländsk press slås jag av att nere i Europa verkar krisen ha drabbat bankerna mycket hårdare än i Sverige.
Utan starka banker med god utlåningskapacitet stannar i vart fall fastighetsmarknaden, bankernas största kundkategori.

  • Irland har bildat en Bad Bank där problemlån på 800-900 miljarder kr bokas
  • En av Tysklands största fastighetsbanker överväger att starta en Bad Bank och överföra problemlån till ett värde av 2.000 miljarder kr och en av de största Landesbanken, WestLB lägger över 850 miljarder i sin Bad Bank
  • Två av Storbritanniens största banker, RBS och Lloyds, ägs numer till största delen (83 resp. 43 procent) av staten. Regeringen räknar inte med att kunna privatisera dem inom de kommande 5 åren
  • Fastighetspriserna i London sjönk med mer än 50%
  • Sex av  de tyska fastighetsfonderna är stängda för uttag, dvs. motsvarande 100 miljarder kr är tillsvidare låsta för innehavarna av fondcertifikaten
  • Mot flera av de tidigare cheferna i tyska banker  pågår utredningar av åklagarmyndigeten om felsatsningar och alltför spekulativ kreditgivning

   Detta är bara ett axplock av vad som pågår väster och söder om våra gränser i en marknad som före krisen betecknades som gränslös. Kan allt detta ske utan att svenska banker drabbas mer än att två nödgas skriva ner sina alltför stora lån i Baltikum och att en räknar med att tillföra fem miljarder till sin Bad Bank?
 
   Att skriva om kris utan att nämna Grekland, Spanien, Portugal, Italien och Island vore fel men skulle föra alltför långt. I Sverige ser jag emellertid  två problem som gäller fastighetsfinansieringen.

   De flesta av de utländska banker som sedan slutet på 90-talet kommit in på den nordiska fastighetsmarknaden är på väg hem igen. En grov skattning är att 150 miljarder kr fastighetskrediter vill ut ur Sverige. Vem tar över dessa krediter?

   De lån som tecknades 2005–2007, och i värsta fall löper ut detta år, hade ofta en belåningsgrad på 75-85 procent, vakansen låg på några procent, och hyrorna 10-15 procent över dagens. I flera fall har värdet sjunkit med 20 procent och den 80-procentiga belåningen betyder nu en 100 procentig belåningsgrad. Idag önskar bankerna börja på 70 procent. Än så länge är kassaflödet acceptabelt eftersom de korta räntorna är låga, men vem ställer upp med det kapital som saknas då lånet skall omförhandlas?

   Även på ett annat plan har bilden förändrats i  Europa: Süddeutsche Zeitung skrev för några veckor sedan: ” Banker, das war mal was. För några år sedan återfanns kontorschefen på banken på tredje plats efter borgmästaren och kyrkoherden på den lokala ranglistan, men ingen yrkesgrupp har på så kort tid förlorat så mycket anseende som bankcheferna. Idag står ordet Banker inte längre för sinnebilden av seriositet och förtroende, utan för lurendrejeri och girighet.”

   Så långt har det inte gått i Sverige och så långt gick det inte ens under fastighetskrisen i början på 90-talet för oss bankmän, men…

   En av mina chefer berättade under krisen 1991 att hans gamla mor kommit in på långvården. Hon bodde i en av Smålands metropoler och hade alltid vitt och brett skrutit om sin framgångsrike son Bankdirektören. De gamla damerna på långvården satt en dag och pratade om, jo just det, sina söner och deras yrken. Hon ringde samma kväll till min kollega Bankdirektören och sade: ”till slut var jag ju tvungen att berätta för de andra att du arbetade på en bank”. Till och med på långvården i Tranås eller Eksjö förstod de gamla damerna att Bankdirektörens status falnat.

   Ännu så länge ligger vi bankmän nog bättre till idag än då för tjugo år sedan. För att inte hamna i medborgarnas onåd idag skulle det nog räcka att visa upp ett intyg att man inte tagit emot någon Bonus, eller?

Fler Krönikor

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Coliving och hotell blir en bra kombo

”Att minska styrkan i det ofrivilliga varumärket ’Loneliness in Sweden’ vore en välgärning.”

Krönika

En björntjänst med för höga krav

”Klockan två en fredagseftermiddag är pendelstationerna på ön knökfulla med hantverkare”.

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Drömmer som Magdalena

”I sömnen kom den, den inre monologen, grubblerier från statsministern själv.”

Krönika

EU har problem

Från EU hörs allt oftare krav på att bojkotta den ryska gasen. Men att omvandla ord till handling går trögt. …

Krönika

Varför fokus på fler byråkrater?

”Som om Boverket skulle ha bättre lokal koll än kommunerna.”

Krönika

Ansvarsutkrävande – var god dröj

Riksbanken – denna vördnadsbjudande institution. Höjd över partipolitisk småskurenhet. Arbetsplats för 100-tals högutbildade ekonomer. Ledd av en direktion bestående av …

Krönika

Miljölagen måste göras om i grunden

”Politikerna stiftar lagar med motstridiga mål.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Förlåt mig. Hur kan man ha så fel?

”Nu tycker jag synd om hotellägare och operatörer igen.”

Krönika

När kommer inflationen?

”Minsta signal om att inflationen är på väg upp får investerarna att ta position.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Visitismen är Sveriges framtid

”Samtliga jag talar med – undantagslöst – saknar de sociala kontakterna”

Krönika

Renässans för fastighetsskatten?

”Fastighetsskatten är godtycklig – dess avkastning går inte att beräkna”

Krönika

Utseende är inte allt

”Att sälja radhus och villor kan vara svårt i det polisen kallar särskilt utsatt område.”

Krönika

Dan Andersson och Klarakvarteren

”Vi renoverar det som är borta, bevarar rivna hus, återupplivar de döda.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Studieresa till Landskrona?

”Det behövs helt nya, lång­siktiga grepp. Fastighets­ägarna borde till exempel börja bry sig.”

Tillbaka till förstasidan