Vad visste Roger Akelius om Saab?
Det har skrivits en del om hyreslagstiftningen under första kvartalet, men förändringen av hyreslagstiftningen den 1 januari satte inte några större avtryck, mätt i spaltmeter. Roger Akelius tog till orda i mitten av mars och jämförde den reglerade hyresmarknaden med en hypotetisk reglerad biluthyrningsmarknad. Satt han redan då inne med någon information vi andra inte kände till? Den välinformerade Roger skrev nämligen: ”Efter några få år finns inga kvalitetsbilar som Volvo och Saab hos biluthyrare.” Det var flera veckor senare vi andra fick höra om den senare fabrikantens akuta problem.
Prof. Hans Lind skrev för någon vecka sedan en debattartikel om hur vi skulle kunna skapa en fungerande bostadsmarkand. Då tände naturligtvis Barbro Engman på alla cylindrarna i sin ”bostadsblogg”. Hans Lind gjorde ett fatalt misstag (kanske avsiktligt). Redan på första raden lade han in ett fult ord, nämligen ”marknadsmässig hyressättning”. Bara det gjorde väl att hela konceptet sågades av Barbro, även om Hans lösning ligger lite vid sidan om det fula ordet. Hans Linds lösning är att ”ta fram de dolda reserverna” (mitt uttryck, inte hans) genom bl.a. skattelättnader möjliggöra för ägare i Brf att hyra ut sina icke bebodda lägenheter. Barbro anser att det är ohemult att dessa Brf- ägare ”ska göra sig pengar på en ungdomsgeneration som redan idag utnyttjas till bristningsgränsen på andrahandsmarknaden”. Det betyder att en person som äger ett helt hyreshus kan tillåtas erhålla en viss avkastning på sitt investerade kapital, medan den som investerat i en Brf-andel inte bör ha samma möjlighet (utom undantagsreglerna om uthyrning under en kortare period). Det är alltså helt ok att få utdelning på en Heba-aktie men inte på kapital investerat i en Brf!
Som ni märker har jag mycket svårt att förstå Barbro Engmans argument. Företräder inte hyresgästföreningen hyresgästerna ? Om utbudet av bostäder ökar kommer priset att sjunka. Gynnar inte det hyresgästerna? Med fler bostäder och upplåtelseformer ökar också valmöjligheterna. Skulle en ägare av en Brf-andel vara mycket sniken och ta ut en alltför hög hyra får han bara ett fåtal rika kandidater till sin lägenhet. Är det dem som Barbro Engman vill skydda? Men det är ju inte omöjligt att en och annan hyra skulle överstiga marknadspriset. Dessa ”överhyror” sammanräknade under ett år skulle i vart fall bara uppgå till en bråkdel av det belopp som allmännyttan i praktiken ”skänkt” till de under 2010 bildade Brf. Enligt en studie som mina kollegor på Colliers gjort, kommer de hushåll som köpt sin lägenhet av kommunen kunna få ut över 20 procentenheter mer än de hushåll som köpt sin bostad av en privat fastighetsägare. Omvänt: hade privata fastighetsägare överhuvdtaget sålt sina fastigheter till föreningarna om de fått samma pris som kommunerna?
Hans Lind framhåller vidare det vi alla vet: på kort sikt kan vi inte öka bostadsbeståndet radikalt. Då passar det enligt min mening bra att ta fram de dolda reserverna, hur stora de nu kan vara. På lång sikt bör vi naturligtvis införa marknadshyror som i resten av Europa och därmed få jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Ändringen den 1 januari är väl bara ett lagom – typiskt svenskt – steg på den vägen.
Tänk om tiden är mogen att omvandla alla Brf–andelar till ägarlägenheter och anpassa oss till resten av världen. Det är ju faktiskt det Hans Lind föreslår (kanske oavsiktligt).
I praktiken skulle skillnaden mellan en Brf-andel – á la Hans Lind – och en ägarlägenhet vara ytterst liten. Behöver vi verkligen två ägarformer i Sverige?
