Utveckla olivolja med samma recept som fastigheter?
Andreas Eneskjöld
Stor ägare i Genova och har även det privata fastighetsbolaget Stadsnyckeln. Grundade tidigare konsultbolaget Nordier efter att ha jobbat på Newsec och Drott. Född i Norrtälje och har ett ställe på Mallorca där han odlar oliver.
Läs FV:s personporträtt på Eneskjöld här.
Vägen upp till höjden snirklar sig, gruset dammar, och utsikten är hänförande. Det går inte att låta bli att älska att det på lilla Mallorca fortfarande finns så undanskymda, rurala platser som den här.
Jag blickar ner mot olivträden som jag har planterat. Vissa är än så länge unga, andra över 200 år gamla Arbequinaträd. Alla är vackra och gör mig lycklig. Kan de utvecklas på rätt sätt? tänker jag.
För en tid sedan köpte jag den här gården, eller fincan som det heter i Spanien. Här produceras alltså olivolja. Saken är den att jag vid sidan av att vara fastighetsnörd, nu även har blivit en olivoljenörd, på riktigt.
Världens bästa olivolja är nästan alltid spansk. Vid världsmästerskapet i Valencia vid ESAO, Escuela Superior Del Aceite de Oliva blev vinnaren som ifjol en spansk olja – Rincon de la subbetica, hojjiblanca. Faktum är att på topp 10 listan är majoriteten av oljorna ofta spanska. Mönstret har återkommit över åren. Däremot finns inga mallorquinska oljor ännu…Men med allt varmare somrar borde förutsättningarna finnas, tänker jag.
Nyckeltalen är rätt så enkla. 100 hektar mark ger cirka 10 ton oliver vilket i sin tur normalt ger 1000 liter olja. Men jag behövde ändå förbättra mitt ”know how” och läste följaktligen till olivoljesommelier hos ESAO, i Valencia förra året.
Genom åren har många fastigheter införskaffats och utvecklats, tomma har hyrts ut, små har byggts ut och dåliga har rivits och ersatts med nya. Allt för den givande resan mot det bättre och mer värdefulla. Kan man då använda samma utvecklande recept på oljan? Jag kan inte heller sluta att tänka på de andalusiska oljorna: går det att utmana de bästa odlarna på fastlandet från Mallorca?
Jag snäpper lätt loss en oliv med fingrarna och stoppar in den i munnen. Oliverna från Arbequinaträden är små och fasta. De är inte färdiga för skörd än, men smaken är ändå tydlig, mjuk och mild.
Det finns mycket forskning avseende hälsovinsterna i att konsumera olivolja. Olivolja kommer alltid upp i studier av de blå zonerna. En lätt medelhavskost kombinerat med olivolja och periodisk fasta tycks vara ett av de bästa recepten för ett långt hälsosamt liv. Det finns även studier som indikerar förbättrad hjärthälsa, stabiliserat blodsocker och som resultat ett längre liv. Olivolja är alltså inte bara gott utan supernyttigt också!
Varför vinner de spanska oljorna och varför just de som kommer från Andalusien eller spanska östkusten? Olivoljeproduktion, ranking och kvalitet är en hel vetenskap och precis som för vin finns auktoriserade sommelierer. Trädsort, jordtyp, sluttning, väderstreck och så vidare, avgör. En sak som är tongivande för det spanska fastlandet är trädtyperna Cornicobra och Picual. pepprigheten i Cornicobra och Picual – träd som gillar och klarar ordentlig torka och hetta – ger en elegant pepprig smak med inslag av gräs.
Längre bort ligger grannens odling. Den är större än min, men jag är ändå mer nyfiken på mina träd. På Mallorca odlas i stort sett uteslutande Arbequina. Araberna tog träden till ön för cirka 800 år sedan. Arbequina ger en underbar klar extra virgin oil med en viss pepprighet, svagheten skulle då var just densamma – avsaknaden av tillräcklig pepprighet. Många mallorquiner, och mina mallorquinska grannar i synnerhet, är traditionella och ändrar inte på någonting i första taget.
Men jag är jag. Ett lyckat recept för fastighetsaffärer kan vara att utveckla och förädla något som redan finns, men även att tillföra ett nytt tänk från utsidan. Precis som när den armerade betongen kom till Sverige i början av 1900-talet och byggde det nya Stockholm eller när Self-storage tog fäste på Sveriges västkust i slutet av 1980-talet båda med förlagor i USA. Med nyknutna kontakter på fastlandet har jag importerat nya träd från Andalusien. Nu står 150 peppriga Picual- och Cornicobraträd på fincans marker. Jag hoppas på att få upp pepprigheten och göra något som inte gjorts förut – en ny mallorquinsk mer pepprig och på samma gång elegant olja.
Grannarna hälsar glatt när fåren byter marker för att äta ned vegetationen under träden inför skörden. De verkar godkänna mitt experiment, fast jag vet att de kallar mig den tokige svensken som planterat fastlandsträd på det här viset. Det vore roligt att utmana andalusierna när träden börjar ge frukt om några år. Frågan är om mallorquinerna eller jag får rätt. Resultatet återstår att låta sig smakas!
