Träd… men staden då?

För några dagar sedan slängdes granen ut. Träddyrkan är en hednisk ritual – trots att vi övergått till den kristna tron och egentligen firar den största religiösa högtiden med Jesu födelse. Samma träddyrkan när vi smyckar med björkar vid giftermål, student osv.

Men det är ännu värre. Jag råkar bo 150 meter väster om pilarna vid Norr Mälarstrand, som förgiftades (nej, inte jag…). Enligt de upprörda rubrikerna ”mördades” träden. På ett annat håll i stan har de nyss sågat den så kallade TV-eken. Den som utförde arbetet mordhotades och fick personlig livvakt.

Klart att träd och grönska skall finnas i en stad. Ingen enskild har rätt att ta ned (skymmande) träd på eget bevåg. Men globalt har numer 50 procent av alla människor flyttat in i städer. Stockholmsregionen ökar netto med 40.000 på årstakt , varav 20.000 i innerstaden. Stark inflyttning även till Göteborg och Malmö. Uppenbart vill människor, och särskilt yngre generationen bo i urbana miljöer.

I dessa storstäder är det framför allt den ”täta stenstaden” som är populär. Även om vissa anser att Östermalm är ”lite snålt och futtigt”. Kring city betalar man två-tre gånger så mycket för bostadsrätter, jämfört med utkanten på staden. Det rör sig folk på gatorna, inte bara under arbetstid – utan även på helg och fritid. Kvällar och nätter trängs ungdomarna kring Stureplan och längs med Kungsportsavenyn. Önskan att både arbeta, bo och umgås verka öka med densiteten på stenhus och asfalt.

Då måste man dels försöka uppfylla människors önskan att komma in i staden, dels dra nytta av den enorma ekonomiska kraften. Flytta fokus från att bevara träd till att utveckla stenstaden. En jämförelse med London ger att det går att kombinera både natur (parker) med alla typer av bostäder som ligger tätt utefter smala gator. Man bygger på tak, bygger under gator, kompletterar med nya hus i ”gluggar” och på gårdar. Gatorna är fulla med folk, utan att det uppstår irritation. Ökad mängd befolkning på liten yta ger underlag för specialhandel, service, kultur, kollektivtrafik. Spiralen verkar ständigt gå uppåt – och folk blir allt mer nöjda, vilket bevisas av stigande priser.

Föreslår att våra städer kompletteras med ännu fler stadsfunktioner och ”citybostäder”. I Humlegården är det så ödsligt att det inbjuder till våldtäkt, på Heden kan man säkert avvara ett par bandy- och fotbollsplaner, hela ödsliga Södermälarstrand ligger vidöppen för att bli citys mest eftertraktade bostadsområde etc. Det finns hundratals med ”gluggar” för småprojekt. På många kontors- och bostadshus kan man lägga på ett par plan med ”ägarlägenheter”.

Skickliga stadsutvecklare på Stadsbyggnadskontoret och kommunens politiker skall tvinga fram exploateringsavgifter eller villkorade kombinationer. Detta för att allt inte kan genomföras utan subventioner. Mervärden fördelas på ett fastighetsekonomiskt realistiskt sätt mellan ”developer” och ”council”. Precis som i London eller New York – utan de motsatsförhållanden som lätt uppstår i Sverige.

Bland de mest angelägna; studentbostäder, ersätt markparkering med underjordiska eller dolda garage, bygg ut T-bana och spårvagn, bilar och vägar ner i tunnlar.

Men detta står väl inte i motsats till de ”dyrkade träden”. Jo, jag tror att diskussionen skulle må bra av att flytta fokus till att vårda stenstaden och förtäta denna. Nu ser man inte skogen för alla träden…