Sätt punkt för privatiseringen
Socialdemokraterna och vänsterpartiet luftar ofta sin avsky mot privatiseringar. I själva verket privatiserar de som sjutton. På riktigt. Alltså, arbetsuppgifter som förr sköttes och betalades via det offentliga måste nu utföras och finansieras i privat regi.
En gång för inte alltför längesedan stoppade vi vårt skräp i påsar som vi slängde i sopnedkast. Några har fortfarande förmånen, men för många har den försvunnit. Nedkastet är igenbommat för att kärlen av arbetsmiljöskäl bedömdes för stora och skadliga. Vi lägenhetsboende får vara sopgubbar och hasa påsarna till tunnor. Om vi alls får använda påsar. Där är nästa privatisering. Medborgare ska vara obetalda återvinningsarbetare också. Sortera. plast hit, glas dit, papper för sig, kartong i annan hög. Metall till här och matrester där. I bästa fall intill bostaden. Annars blir det till att kånka till överfulla behållare med mycket små hål, som ofta är vassa.
Det fanns en tid, för inte så länge sedan, när man kunde ställa buntar med lästa tidningar i porten och de blev hämtade. Privatiserat det med. Vi får bära. Obetalt.
Det kommer mera. Post- och telestyrelsen påbjuder stopp för brevinkast. Postutdelningen ska bara sträcka sig till ingången. Där ska det sitta små boxar. En för varje lägenhet. Sista biten hem ska vi alla vara brevbärare. Utan lön.
Har det hörts några protestvrål? Icke. Fastighetsägarna, Villaägarna, Hyresgästerna och bostadsrätternas organisationer har fullt upp med att motionera sina käpphästar. De mumlar lite om att de inte vill, men så kommer tillägget – okej för boxarna om Posten bara betalar hyra och själva lådorna.
Det är inte okej alls. Det är bättre att betala människor för att arbeta än att ge dem a-kassa. De betalda bärtjänsterna kan med fördel upphandlas i konkurrens. Men privatiseras? Nej tack. Tid är också pengar.
