Renässans för fastighetsskatten?
Anne-Marie Pålsson, Krönikör
Docent i nationalekonomi och fd riksdagsledamot (M).Hon har skrivit flera böcker bland annat om skattepolitik. 1993 drog hon igång den så kallade Pigdebatten och hon har flera gånger kritiserat vinster i välfärden. Pålsson är krönikör i magasinet Fastighetsvärlden sedan 2016.
Punkt 4 i januariöverenskommelsen. En omfattande skattereform genomförs. Två till regeringen närstående organisationer – Finanspolitiska rådet och ESO – har redan lämnat förslag på en sådan, och i båda föreslås att fastighetsskatten återinförs. Det skapar likformighet i skattesystemet – alla kapitalinvesteringar behandlas lika – och är ekonomiskt effektivt.
Men det stämmer inte. Fastighetsskatten är en tillgångsskatt. Enhetlighet kräver att alla tillgångar beskattas. I vart fall de av ett betydande värde som lyxbilar, lyxkryssare, antikviteter och konst. Det föreslås inte.
Skattens effektivitet förklaras med att den inte påverkar människors drivkrafter till arbete. Men något vetenskapligt stöd för detta påstående finns inte. Bara lösa slutsatser hämtade från ekonomiska teorier vars relevans i sammanhanget kan diskuteras.
I stället finns det goda skäl för att inte återinföra den. Den strider mot en grundläggande princip för svensk beskattning – likviditetsprincipen. Det egna boendet genererar ingen avkastning i pengar, utan i nyttjandevärde som inte kan omvandlas till kronor. Att låna med fastigheten som säkerhet för att betala skatten ter sig närmast cyniskt.
”Ty införs en fastighetsskatt faller priset på boendet.”
Den leder till en omfördelning av förmögenheter från dagens ägare till morgondagens. Ty införs en fastighetsskatt faller priset på boendet. Hur mycket beror på skattesatsen. Konsekvensen kan bli att många som köpt en bostad under de senaste åren kan få se hela den egna insatsen utraderad. Fastighetsskatten är godtycklig därför att dess avkastning inte går att beräkna.
Argumenten mot dess ersättare – reavinstbeskattningen – är föga övertygande. Det må så vara att den kan skapa inlåsningseffekter, men de är bara temporära. Ty någon gång uppstår ett ägarskifte. Om inte förr så när ägaren avlider, och då ska skatten betalas. Vid den tidpunkten finns både pengar att betala den med och kunskap om storleken på vinsten. Slutligen kan de som förespråkar fastighetsskatten påminnas om att vi lever i en demokrati. Att de politiska besluten vägleds av vad väljarna vill ha, inte vad som är ekonomiskt effektivt. Och då är fastighetsskatten ingen valvinnare.
