Överskottets tid är förbi
Anne-Marie Pålsson, Krönikör
Docent i nationalekonomi och fd riksdagsledamot (M). Hon har skrivit flera böcker bland annat om skattepolitik. 1993 drog hon igång den så kallade Pigdebatten och hon har flera gånger kritiserat vinster i välfärden. Pålsson är krönikör i magasinet Fastighetsvärlden sedan 2016.
Som ett led i att sanera statens finanser efter 90-talskrisen infördes överskottsmålet 1997. Det tjänade Sverige väl. Ekonomin kom på fötter. Statsfinanserna förbättrades och tillhör nu de starkaste bland de utvecklade länderna. Men målet uppnåddes aldrig. Överskott kunde visserligen redovisas för enstaka år men de var inte tillräckligt stora för att minska skulden annat än marginellt. Hade reglerna följts hade skulden varit noll i dag.
Egentligen var överskottsmålet överspelat redan när det infördes. Det var av politiska skäl som det levde vidare för ingen med anspråk på Rosenbad ville framstå som ekonomiskt lättsinnig. En dyr strategi för sparsamhet som överordnat mål för skötseln av Sverige har lett till att viktiga satsningar på bostadsbyggande och infrastruktur inte genomförts.
Det slutar aldrig väl. Förr eller senare måste notan betalas.
Att det nu ligger ett förslag på riksdagens bord om att ersätta det med ett balansmål är utmärkt – men motivet är fel.
Den utlösande faktorn blev medlemskapet i Nato med sitt krav på stora och permanenta försvarssatsningar. Ska Natos önskemål/krav tillgodoses måste de svenska försvarsanslagen uppgå till cirka 320 miljarder kronor en ökning på 250 miljarder kronor i förhållande till tidigare ambitionsnivån. Att jämföras med statsbudgetens totala omfattning på cirka 1 500 miljarder kronor.
Finansieringen kan ske på tre sätt: genom sänkta utgifter på andra områden, ökad beskattning eller genom upplåning.
De två första metoderna är impopulära hos väljarna och därmed politiskt svåra att genomföra. Då återstår upplåning. Omöjliga att motstå med tanke på de starka statsfinanserna och synes redan ha tillgripits.
Stora underskott redovisas för 2024 och 2025 och budgeteras för 2026 och som av en händelse är de lika stora som höjningen av försvarsanslaget.
Fast permanenta utgiftsökningar ska inte finansieras med lån. Det slutar aldrig väl. Förr eller senare måste notan betalas. Frågan är bara när och hur.
