Ökad valfrihet inom vården – hur påverkas vi?

Simon de Château är VD och partner vid Sveafastigheter. Efter många år hos rådgivningsfirman Leimdörfer var med och grundade Sveafastigheter 2003. Sedan dess är han VD för bolaget som för ett år sedan stängde sin tredje fond om 317 miljoner euro.

Samhällsfastigheter har på senare tid blivit mer och mer på tapeten. Det har dock främst handlat om privatisering av tidigare kommunalt ägda fastigheter och ett och annat OPS-projekt. Men vad kan vi inom fastighetsbranschen göra för att förbättra förutsättningarna för verksamheter såsom vård och äldreomsorg? Och på vilka sätt kan vi bidra till att skapa goda miljöer för vårdtagarna?

Den i vård- och omsorgssammanhang omtalade ”Loven” (LOV – Lag om valfrihetssystem) innebär i korthet att vårdtagaren får en peng (liknande skolpengen), som han eller hon kan köpa tjänsten för bland de leverantörer som blivit godkända av kommunen eller landstinget. I en traditionell LOU-upphandling är tjänsten definierad på förhand och även om kvalitet är en parameter, så är priset normalt sett det verkliga konkurrensmedlet. Den stora skillnaden, enligt LOV-systemet, för de privata aktörer som erbjuder sina tjänster är att de därmed konkurrerar med kvalitet snarare än pris samt att de inte erhåller en garanterad volym. Vårdtagaren har full frihet att byta vårdgivare om han eller hon inte är nöjd.

Än så länge har LOV införts på frivillig basis, men diskussioner förs inom Alliansen om att LOV skall vara tvingande för kommunerna. Trots att det än så länge är frivilligt har dock redan en majoritet av landets kommuner infört eller beslutat införa LOV inom främst hemtjänsten. Andra områden, såsom LSS och särskilt boende för äldre följer efter.

För oss som fastighetsägare innebär det att det öppnas möjligheter att inte enbart konkurrera med så låg hyra som möjligt, eller möjligen yteffektivitet, utan även med andra parametrar som boendekvalitet och olika kreativa lösningar. Det ställer högre krav på oss som fastighetsutvecklare, men utgör även en möjlighet att addera värde genom att hitta på smarta lösningar. I förlängningen innebär det förhoppningsvis att vi kan bidra till att utveckla kvaliteten på tjänsterna inom vård- och omsorgssektorn, vilket gagnar de cirka 100.000 som bor i särskilt boende.

Många av landets byggnader för äldreomsorg uppfyller dessutom inte dagens krav på kvalitet. Det innebär att kommunerna de närmaste åren behöver fasa ut äldre byggnader och ersätta dem med moderna byggnader. Det innebär möjligheter för fastighetsägare att utveckla, förädla och bygga nytt. De närmaste åren finns ett nybyggnadsbehov om 1.500 till 2.000 lägenheter per år för särskilt boende.

Det finns även motiv för kommunerna att fastighetsbranschen driver denna utveckling. Risken är annars, om vårdföretagen utvecklar fastigheterna i egen regi, att kommunerna hamnar i händerna på stora vårdföretag som både sköter driften av verksamheten och äger strategiska fastigheter.