Krönikor

Mallorca en solig ”safe haven” i en orolig omvärld

Andreas Eneskjöld

Stor ägare i Genova och har även det privata fastighetsbolaget Stadsnyckeln. Grundade tidigare konsultbolaget Nordier efter att ha jobbat på Newsec och Drott. Född i Norrtälje och har ett ställe på Mallorca där han odlar oliver.
Läs FV:s personporträtt på Eneskjöld här.

Visa faktaruta

Jag är ofta på Mallorca. Ön lyckas alltid skapa nya projektidéer i mig. För tillfället handlar det om en husrenovering och produktion av egen olivolja. Snart är jag klar och något nytt kommer att ta vid, så har det varit sedan 10-års ålder. Min farfar höll på så här tills han blev 96 år gammal, så har jag tur med hälsan ligger närmare ett halvt sekel framför mig med kreativa projekt och företagsbyggen.

I somras när det var otroligt varmt bestämde jag mig för att ta bilen upp till Pollenca för pröva på lite snorkling längs kusten. Inga avstånd är långa på ön, man tar sig överallt från vilken punkt som helst på mindre än en timme. På håll skymtar jag bygget av Bill Gates hotellkedja Four season, på väg att färdigställa renoveringen av Barcelos gamla hotell i Formentor alldeles i närheten av Pollenca. De satsar totalt 400 miljoner euro inom hotellområdet för att allt skall stå klart till år 2030. För att ta sig till Four season sjövägen åker man förbi fyren och halvön som skyddar hamnen och uppe på höjden finns ett otroligt ställe tillika en gammal försvarsanläggning. Det är Mallorcas dyraste hus och ägs numer av fastighetskändisen Ivar Tollefsen. Tollefsen köpte La Fortalesa för 63 miljoner euro år 2022 och stället syns i serien The night manager på Netflix.

Mallorca är en av svenskarnas och många andra nationaliteters favorit och har under det senaste decenniet gjort come back och stadigt vuxit i popularitet. Ön har idag 16 miljoner turister och har blivit så populär att det regionala styret har börjat lagstifta om begränsningar i mängden besökare och antalet hyrbilar. Som tur är kör jag min egen Landrover idag. I takt med det återvunna intresset har även fastighetsmarknaden vuxit kraftigt både i pris och i antalet fastighetsaffärer trots eller kanske med anledning av en orolig omvärld.

Just uppe i Pollenca är det dock färre svenskar jämfört med på vissa andra delar av Mallorca, framför allt närmare Palma. Men hur mäter sig svenskarna internationellt? Det finns många svenskar på ön men när det kommer till ägande så står sig svenskar, danskar och norrmän slätt, endast 4%. Tyskarna är mest aktiva och står för 38% av utländska köp och efter tyskarna följer britterna om ca 20%. Det går alltså 10 tyskar på en nordbo! Tyskarna till skillnad från svenskarna dras till varandra. När en ort på Mallorca når tillräcklig koncentration av tyskar sker en ny nivå i prisstegringen. Fenomenet har till och med fått ett eget namn: “Deutschebonus”, och det sker en andra prisstegring efter en viss volym tyskar på upp till 40 % till i en andra våg. Man skall alltså köpa hus i en by med lagom många tyskar om man gissar på att det kan bli fler.

Efter en svalkande snorkling, då jag till och med skymtade en haj på håll (de är ofarliga!), tar jag bilen åt andra hållet, mot Andratx, för lunch med några spanska vänner. Andratx är sedan många år en av dessa orter med ”Deutschebonus” och nu också Mallorcas dyraste bomarknad med ett pris på i snitt 100 000 kr per kvadratmetern. Detta lockar förstås många utvecklare och det kan man se på bygglovsansökningarna. Man kan få vänta på ett bygglov i Andratx på mellan 4-5 år! Andratx har några av de allra finaste utsikterna på en ön med högt belägna tomter och underbara vyer över hav och solnedgångar. Den som väntar på något gott får i Andratx alltså vänta länge …

Trafiken på motorvägen är lugn, även om vissa gärna ligger och pressar lite närmare framförvarande bil än vad som är brukligt i Sverige. Mallorcas utveckling som fastighetsmarknad har varit otrolig. Bara under 2022-2023 steg priserna med hela 18 % i snitt. I vissa mindre byar med hela 30% i snitt som en av de billigare byarna på ön – Felanitx. Snittpriset för hela öns bestånd ligger på ca 45 000 kr per kvadratmetern, vilket är mer än dubbelt så högt som snittet för fastlandet.

När dagen lider mot sitt slut och det är dags för middag bär det av, som för många andra, mot Palma. Jag ångrar valet att renovera Defendern utan att installera AC men i marchfart gör fartvinden sitt jobb och jag tänker att det känns ändå bra att vara ”old school” på den eviga ön. När jag svänger in mot Palma kör jag förbi den nyrenoverade fotbollsarenan på håll: Real Mallorca spelar numera i La Liga. I Palma kan man se den allra största prisökningen på nybyggen eller snarare totalrenoveringar då med fördel i Palmas äldre delar. Där har priset stigit med 40% på bara ett år och dubblerats på 3 år. Toppriser har registrerats inne i Palma så högt som 300 000 kr per kvadratmeter. Palma är idag Spaniens dyraste stad, till och med dyrare än huvudstaden Madrid. De allra dyraste delarna finns i stadsdelen Calatrava i synnerhet närmast katedralen och havet där den främre delen av Calatrava kallas Noble Palma med anledning av att så många spanska adelsfamiljer äger familjepalats där. Statusen mäts också i vilken familj som bott längst i husen och vem som har de största och vackraste taköverhängen. Ett normalstort helägt familjepalats i fint skick kostar idag mellan 100 miljoner och 250 miljoner kronor.

Som en jämförelse kan nämnas att vi (Genova) köpte vårt första hus 2016 för 15 000 kr per kvadratmetern (totalt renoveringsobjekt i centrala Palma, numer Nobis hotel Concepcio . Senare införskaffades även hotelprojekt två i Palma, Can Oliver, numer Nobis hotel Palma, som sedermera såldes till Pontegadea eller Ortegafamiljen.

Har man varit i Palma off season kan man slås av att många restauranggäster är pensionärer, alltid fullt på restaurangerna men ändock pigga 60 plussare som njuter av tillvaron. Det är kanske en del av förklaringen till att jag aldrig mött eller upplevt en hotfull situation eller en stöld eller inbrott för den delen.

Jag ska precis betala för middagen i Santa Catalina, det mest populära området för middag i Palma, då märker jag att jag glömt plånboken i Defendern. Oh no. Jag småspringer mot bilen, särskilt som jag också kommit på att jag glömt låsa den. Under tiden hinner jag tänka att man kanske borde döpa Santa Catalina till Palmas SoHo eller SoSo South of Son Espanyolet. När jag kommer fram till bilen andas jag ut. Min plånbok ligger kvar fullt synlig på sätet, inget har hänt. Jag undrar om det hade varit möjligt i många andra städer.

Kanske är öns attraktivitet en kombination av medelhavsklimatet med 330 soldagar per år, de klara vattnen, de korta avstånden och just denna säkerhet. Man är relativt trygg på Mallorca. Ön är en ”solklar” (ursäkta göteborgshumorn) vinnare i Europa när det kommer till prisutveckling för privatbostäder. Jag tror huvudskälen stavas känslan av ”safe haven” i kombination med dopaminpåfyllningen vi kan få i form av fint väder och bra mat & vin i goda vänners lag.

Annons

Fler Krönikor

Krönika

Det är inte 55-åringen det är fel på – det är Sverige

Klaus Hansen Vikström om ålderism: När det gäller människor beter vi oss som om alla över 55 vore yoghurt: potentiellt farliga efter bäst före-datum.

Krönika

”Gyllene tillfälle att lära av europeiska marknaden”

Maria Svensson Wiklander om hur coworkingbranschen utvecklas i Europa och hur Sverige kan lära sig av mogna marknader i Storbritannien och Frankrike.

Krönika

Konjunkturen har vänt – ny utmaning för branschen

Ljusnande tider för fastighetsmarknaden, men utmaningar kvarstår när fokus skiftar från finansieringskostnader till driftskostnader.

Krönika

”Dags släppa myten om den rättvisa svenska hyran”

Adam Tyrcha om Sveriges världsunika hyresregleringssystem, marknadshyror och om en nödvändig reform.

Krönika

Utveckla olivolja med samma recept som fastigheter?

Andreas Eneskjöld tar Arbequinaträd från fastlandet till Mallorca. ”Ett lyckat recept för fastighetsaffärer kan vara att utveckla och förädla något som redan finns, men även att tillföra ett nytt tänk från utsidan.”

Krönika

Framförhållning – eller panik i slow motion

Viktoria Walldin om att ställa sig i Blomsterfondens bostadskö, att tänka om och att vilja ha odling och vinkvällar på seniorboendet. Om det finns några rum kvar då.

Krönika

Kom ångesten smygande? – Förlåt i så fall!

Monica Bruvik om att kontors- och retailmarknaden har översköljts av mörka rubriker. Och om att det nu vänder. ”Stockholm city är starkare än många tror.”

Krönika

Förtätning utan att nå målen

”I mitt gamla område skulle det snarare leda till mindre blandning.”

Krönika

Vi bygger framtidens hus men konkurrerar med 1900-talets hyror

Ola Serneke ser att två avgörande beslut krävs för det stora ”bostadslyftet”.

Krönika

Försäkringsbolag – hot mot grön omställning?

Samir Taha frågar sig varför försäkringsbolagen motarbetar den gröna omställningen. ”Vad har försäkringsbolagen för ansvar som institutionella samhällsbärare egentligen?”

Krönika

Varför byggs det för lite av det vi har behov av?

Stig Svedberg undrar om vi verkligen har den bostadsbrist som så ofta påstås råda?

Krönika

Fastighetsvärderare – en skojarbransch?

Det pekas finger och frågor ställs om värderarkåren egentligen är en skojarbransch. Eller är det till och med så illa att hela fastighetsbranschen är rutten?

Krönika

”Vad händer om vi tänker precis tvärtom?”

Mona Kjellberg ser Bob Hunds sista konsert och funderar över om inte en textrad från en av låtarna borde bli en strategi inom fastighetsbranschen.

Krönika

”Ivo – när ska vi ses och prata?”

Anna Marand, projektutvecklingschef hos Hemsö, om att Ivos yxiga regler stoppar privata fastighetsaktörer att utveckla nya och innovativa äldreboenden.

Tillbaka till förstasidan