Mona Kjellberg, krönikör
Mona Kjellberg är grundare, analytiker och strateg inom stadsutveckling på konsultbolaget Juni Strategi. Hon har tidigare arbetat som analytiker på Tyréns, NCC och KF Fastigheter.
Att lära av historien – kan vår framtida stadsutveckling finnas i antiken?
Passande nog i dessa extrema tider spenderade jag och min familj sportlovet i Aten, självaste födelseplatsen för demokratin. Aten är en fantastisk plats att besöka och flera tankar väcktes kring vad vi kan lära av historien. Många paralleller har redan dragits mellan Trump och mer eller mindre galna romerska härskare, så tänkte hoppa den potentiella lärdomen och i stället fokusera på stadsutveckling och vad vi kan lära av antiken.
Men, jag måste först ändå försöka väcka vår kollektiva förmåga att bemöta dumheter genom en liten parallell mellan dagens populism och densamma som var runt år 0. Det är hisnande att tänka på att kunskapsnivån för bland annat teknik, anatomi och naturvetenskap låg på en mycket hög nivå under antiken. Politisk instabilitet, populism och kyrkans dominans gjorde sedan så att all kunskap föll i glömska och det skulle ta mer än 1.000 år (!) innan vi var tillbaka på samma kunskapsnivå. När vi nu är inne i en tid av snabb förändring, desinformation och skepsis mot expertkunskap måste vi värna vår vetenskap och akademi. Att bevara och utveckla kunskap är ingen självklarhet – det är något vi måste kämpa för. Vi kan göra det tillsammans!
Åter till stadsbyggnad. I mer än 6.000 år samlade vi olika funktioner inom stadsbyggnad så som bostäder, tjänster, handel, tillverkning och offentliga platser i täta blandade städer. I Aten rekommenderas ett besök på agoran. Den grekiska agoran var stadens hjärta i (de fria männens) liv i Aten. Agoran var inte bara en marknadsplats – den var stadens hela puls och nav. Här samlades politik, kultur, ekonomi och sociala möten i en levande mix. Kort sagt, en stadsutvecklares våta dröm i dag.
Har kunskapen om hur vi bygger sådana här levande områden fallit i glömska? Modernismens ABC-modell är en så liten parentes ur ett historiskt perspektiv att den knappt syns. Ändå har den fortfarande stor inverkan på vår stadsbyggnad idag och återgången till blandade stadsdelar behandlas ibland som en revolution.
” Wow! Kan vi verkligen ha både kultur, bostäder och kontor i samma område!?”. Ja, så har vi gjort i tusentals år. Och så borde vi verkligen göra igen. Det är det normala. Släng in lite kreativ tillverkningsindustri i stadsbilden och ni är hemma!
Den goda nyheten är att vi faktiskt verkar vara på väg tillbaka till en mer levande stadsplanering. Jag tror inte kunskapen har fallit i glömska – och om den har det, låt oss återuppliva den genom att utveckla och bygga levande, brokiga, flexibla och blandade platser. Vi människor är sociala djur som älskar att vara en del av ett sammanhang (som redan Aristoteles lärde ut). Vi behöver platser där människor verkligen vill vara. Platser för kultur, idrott, möten och avkoppling. Platser där både unga och gamla känner sig välkomna. Kanske till och med en facilitator på plats för att skapa trygghet och aktivitet?
Följ sedan hur betalningsviljan för bostäder ökar, fastighetsvärden höjs och antalet livlösa eller otrygga platser i vårt rike blir färre. Kanske blir till och med vi människor gladare?
Så låt oss lära av antiken. Men inte bara genom att beundra historien – utan genom att faktiskt ta med oss dess insikter in i framtiden.
Make Agoran Great Again!