Kapitalet tränger ut folk

Rätten till bostad – den talas det vackert om i FN:s konventioner. FN har till och med en särskild rapportör för bostadsfrågor. Hon var nyligen i Sverige. Hon varnade för de riskkapitalbolag som nu etablerar sig i Sverige (och i land efter land) och köper upp fastigheter på löpande band. Hon skrev till och med ett brev till den svenska regeringen där hon specifikt varnade för företaget Blackstone. ”Blackstones modell är välkänd: fastighetsbestånd köps, lägenheter renoveras, hyrorna ökar och hyresgäster som inte har råd att bo kvar får flytta någon annanstans.” Och jag antar att kinesiskt kapital också letar bostad i Sverige.

Låga räntor och kapital som måste placeras så stabilt som möjligt – det är det som driver bort hyresgäster världen över och till och med gör hela kvarter i stora städer öde och tomma. Bostaden har alltmer blivit en plats där pengar bor, inte folk. Den svenske filmaren Fredrik Gertten har gjort en film om det, ”Push”.

Bostaden har alltmer blivit en plats där pengar bor, inte folk.

I filmen är det någon som liknar skeendet inte vid spekulation, inte vid gentrifiering utan vid rena rama landgrabbingen: Åtråvärd mark med hus kidnappas av kapitalstarka riskbolag. I Sverige har detta inte debatterats särskilt mycket, kanske för att vi ännu har en viss reglering av bostadsmarknaden. I Danmark och Tyskland har det blivit mycket mer bråk kring det hela.

Kapitalet flyttar in i bostäderna och tränger ut folk. Det är inte bara absurt. Det är sjukt. Mänskliga rättigheter i all ära – men kapitalintressena är starkare. Och hänsynslösa.

Det är bara en stark stat och en omfattande offentlig sektor som kan häva marschen mot ett samhälle där bostaden primärt är till för kapitalintressen och inte för människor. Så här kan vi inte ha det.