Krönikor

Jag gillar inte att stå i kö

Jag har aldrig stått i nattklubbsköer, inte ens utanför Operakällaren. Är det kö utanför en restaurang går jag vidare. Om jag kommer in vet jag ju att serveringspersonalen är stressad och servicen dålig. Man får dessutom sitta trångt och vänta länge på maten.

   När jag går ut och äter lunch försöker jag gå lite senare än 12–12:30. Då är restaurangpersonalen lugnare, jag kan välja bord och slippa sitta i knäet på några andra högljudda gäster. Risken vi tar, vi som äter sent är naturligtvis att favoriträtten är slut. Men som bankman är jag van att ta risker. Restaurangen får tack vare min kö-aversion en jämnare beläggning och förhoppningsvis bättre räntabilitet på sin ruljans.

   Det jag nu undrar är om inte restaurangerna skulle kunna dela med sig av denna ökade omsättning/räntabilitet till oss som äter på andra tider än rusningstid. Hur vore det med 20 procent rabatt för de gäster som beställer (eller vid självserveringar; de som betalar) efter 13:00 eller före 12:00?
Vad skulle restaurangerna vinna på detta?

   De gäster som nödvändigtvis måste äta mellan 12 och 13 kanske slipper stå i kö. Restaurangerna får mindre stressade och nöjdare lunchgäster under hela lunchen och kanske fler gäster? De kanske kan klara av att servera lika många portioner eller fler per dag, men med en eller två färre anställda. I restaurangbranschen i synnerhet utgör lönerna den största delen av kostnaderna.

   Jag tycker det är märkligt att ingen lunchrestaurang prövat på denna typ av prisdiskriminering ännu. Hotellen tillämpar ju sedan länge weekendpriser. Där kan rabatten vara 50 procent eller mer.

   Restaurangerna och pubarna tillämpar metoden på flytande varor under sina ”Happy hour”. Ja, till och med. statliga/kommunala myndigheter tillämpar metoden när det gäller trängselskatten. Efter klockan nio kostar det bara 10 kronor att passera tullen och under helger är avgiften sänkt med hela 100 procent. På samma sätt fungerar p-avgifterna.

   Min framtidsvy är alltså att restaurangbranschen skall kopiera statliga/kommunala myndigheter. Hur ofta är denna sektor marknadsledande?

   Även restaurangerna borde vara intresserade av nya kundgrupper. De kanske dessutom kan lära något av våra politiker. Av en ren tillfällighet har samtliga partier upptäckt att skatten på pensioner bör sänkas. Denna nyvunna välvilja gentemot pensionärer skulle kunna hänga samman med att under nästa mandatperiod kommer fler svenska medborgare än någonsin (över 600.000) sannolikt bli pensionärer.

   Hur många av dessa (med mycket pengar i fickan efter skattesänkningen), skulle ha tid att äta lunch ute före 12 eller efter 13 till rabatterat pris?

Annons

Fler Krönikor

Krönika: Lars Johnsson

Sämre sikt när transparensen minskar

Varför vill allt fler aktörer hemlighålla köpeskillingen – och vad får det för konsekvenser för branschen? Läs Lars Johnssons FV-krönika.

Krönika: Anders Elvinsson

Skillnaden mellan pris och värde

När aktier används som betalning kan det uppstå en stor skillnad mellan det värde som kommuniceras och det som säljaren faktiskt får. Läs Anders Elvinssons krönika.

Krönika: Willy Wredenmark

Dimridåerna är täta

Bostadsfastigheter sågs länge som något av det enklaste att värdera. Numera ser dock jag framför mig ett lapptäcke där olika hyresmodeller gör marknaden svår att överblicka.

Krönika: Samir Taha

Vad händer nu då?

En investerares spaning om världen, fastighetsbranschen och om man ska investera eller inte …

Krönika: Malin Siwe

Motstå ropen på extra pengar

”Det skulle inte göra den illa fungerade bostadsmarknaden bättre, utan ännu klyddigare.”

Krönika: Maria Svensson Wiklander

Vi ändrade beteende över en natt

Men när lågkonjunkturen tog sitt fäste och marknaden skiftade från arbetstagarens till arbetsgivarens ändrades i stor grad inställningen till flexibiliteten för medarbetare.

Krönika: Mona Kjellberg

Plötsligt var jag mitt i samhällskrisen

Om bristen på boenden och om en förälder som är rädd och ensam i en lägenhet som en gång varit trygg men som Alzheimers sjukdom sakta gjort obegriplig.

Krönika: Adam Tyrcha

Vad Stockholm kan lära av Malmö

Marknadshyror i hela beståndet är inte realistiska i dagsläget – de politiska låsningarna är för stora.

Krönika: Monica Bruvik

Har du råd att inte investera i samarbeten?

Begreppet är inte utslitet, utan vi ägnar oss snarare åt för mycket snack och lite verkstad.

Krönika: Lars Johnsson

Skenande capex – dyrt för klimatet och fastighetsägaren

Tre gånger högre investeringskostnader än för 25 år sedan – men lägre avkastning. Lars Johnsson ifrågasätter om kontorsmarknadens ombyggnadstrend är hållbar.

Krönika: Ola Serneke

Dolda rabatter – en nota för skattebetalarna

”Det finns ett problem i byggbranschen som sällan diskuteras öppet.”

Krönika: Mona Kjellberg

Vi har byggt in oss i ett hörn

Varför byggs det inte där behoven är som störst? I en FV-krönika granskas glappet mellan bostadsbehov, politiska beslut och människors faktiska möjligheter att flytta.

Krönika: Samir Taha

Det har plötsligt blivit svårare än på länge

Allt mer komplext att investera i fastigheter generellt, och i bostäder i synnerhet. Motstridiga signaler försvårar kalkylen.

Krönika: Stig Svedberg

Ge bollen till de privata fastighetsägarna!

Stig Svedberg om en brist som borde åtgärdas – för allas bästa.

Tillbaka till förstasidan