Infrastrukturen – Stockholms pulsåder

Alla som en gång suttit i en bilkö, stått stilla med tåget eller tunnelbanan eller suttit och väntat på försenade flygplan har en sak gemensamt, maktlöshet. Det finns ju absolut ingenting man ka göra annat än att se tiden rinna iväg. Det finns ju en del personer som lite klämkäckt brukar säga något i stil med: ”Det är ju ingen idé att hetsa upp sig och börja skrika, det blir ju inte bättre för det”. Jag blir imponerad och förundrad över dessa personer, är de inte på väg någonstans?

För oss som på något sätt lever av möten mellan människor är ju fungerande infrastruktur något helt livsavgörande. Stockholm har tillsammans med bland annat Wien blivit en av Europas ledande mötesdestinationer de senaste åren. Skälen till detta är många men det absolut avgörande är att man vet att man kan ta sig till förberedda och tidsbestämda möten. Ingen behöver riskera att bli stående på gatan och vänta på en taxi, att tunnelbanan inte kommer eller att bussen fastnat i trafiken.

Runt omkring denna besöksindustri byggs det upp nya företag som genererar nya arbetstillfällen som i sin tur genererar skatteintäkter till Stockholm Stad. Skatteintäkter som vi i besöksnäringen hoppas skall användas till olika infrastrukturella projekt.

Att bygga ringleden runt Stockholm är ett väldigt bra projekt, men det har ju hållit på att stupa ett antal gånger under de senaste 20 åren. Lyckligtvis har vi haft politiker som har tagit sitt ansvar och gjort det möjligt att förverkliga detta projekt. Om inte detta projekt skulle genomföras så vore det som att skära pulsåder av Stockholm.

Jag hoppas och tror att vi även i framtiden kommer att ha politiker som förstår vikten av att ha en fungerande infrastruktur. För det är ju självklart inte bara vi som lever av och i besöksnäringen som har behov av detta utan hela Stockholm, både det privata och offentliga. Om vi inte satsar på infrastrukturen så kommer inte Stockholm att kunna utvecklas utan tvärtom kommer Stockholm sakta men säkert att dö av blodförlust.