I kölvattnet av Rikshem

Lennart Sten  är VD för svenska Handelsfastigheter. Tidigare har han bland annat varit Europachef för GE Capital Real Estate och VD för Fabege.

När jag var liten lärde jag mig vad som var rätt och fel av min mamma. Sedan utbildade jag mig och läste och tog en jur kand. Vad som är rätt och fel står dock inte alltid i lagboken. Däremot vad som i samhället anses tillåtet respektive otillåtet. När det varit svårt att orientera sig i tillvaron så har jag alltid kunnat förlita mig på en inre kompass om vad som är rätt. Allt som är tillåtet är inte rätt men nästan allt som är otillåtet är fel.

Varför tar jag då upp detta? Det känns som samhället håller på att hårdna och att generositeten och acceptansen gentemot hur andra gör begränsas och att vi  ständigt skapar nya regler. Vi får inte sällan hjälp av massmedia för att införa helt nya regler som ibland står i kontrast till de fasta regelsystem vi trodde vi kände. Avvikelser från dessa nya spontant uppblossande regler tas till intryck för att stöta ut överraskade individer ur gemenskapen.

Under den politiska konformitetens skugga tvingas också de som känner annorlunda till tystnad och passivitet. Så på grund av kommunikationsmonopolet kan vi inte ens konstatera vad majoriteten tycker, eftersom många inte vågar ifrågasätta om problemformuleringen är korrekt.

För att få ordning i samhället på vad som är otillåtet så bestäms detta av lagstiftningen, som i de flesta länder beslutas av parlamenten/riksdagen. Denna kompletteras sedan i samhället av något som ibland kallas det allmänna rättsmedvetandet och en social ordning. Detta för att vi alla skall ha en möjlighet att agera på ett korrekt sätt. Dessa system behöver vara ganska stabila, för vid sidan av detta finns den individuella normen, eller den personliga moralen. Den senare är i någon högst unik för varje individ och påverkas bland annat av politisk och social tillhörighet.

Om reglerna ändras oavbrutet förlorar vi möjligheten att agera med förutsättningen att inte göra fel. En frihet för olika typer av beteenden, begränsade  endast av gemensamma förutsägbara normer är viktigt för ett vitalt samhälle, och ett mångkulturellt samhälle. Utan vitaliteten stannar samhället upp.

Det är olyckligt att vi hamnat i en situation där tidningar och andra media tillåts att inte bara avslöja vad som hänt utan också definiera vad som är rätt och fel. I viss utsträckning tar man sig rätten att också döma.

Det är problematiskt att folk fördöms och stöts ut i beslut som fattas av rädsla att inte ha rätt åsikt om rätt och fel. Vi vet inte vilken individs egen uppfattning som tillåts döma andra. Detta gäller oavsett om individen är sverigedemokrat, kristdemokrat eller tillhör något annat självutnämnt altruistiskt parti som anser sig sitta på den moraliska sanningen, eller någon som i media eller sociala media självmedvetet driver sin sanning.

Vi andra hukar under konformitetens tvångströja, av rädsla att stötas ut.

Vill vi ha det så.