Krönikor
Monica Bruvik

Har du råd att inte investera i samarbeten?

Monica Bruvik, Krönikör

Monica Bruvik är vd för City i Samverkan, Stockholms cityorganisation. Hon har tidigare arbetat vid HUI Research, WSP och Centrumutveckling och är utbildad i fastighetsekonomi vid KTH.

Visa faktaruta

Nu står sommaren för dörren och vi har även bockat av årets Almedalsvecka. En vecka som är en bra temperaturmätare på aktuella frågor, och heta teman i år är framför allt AI, civilt försvar och beredskap, men även investeringar i infrastruktur, hållbarhet och stadsutveckling. Det är viktiga samtal. Ett och annat seminarium handlade också om det som jag tycker är årets allra hetaste tema: Samverkansinvesteringar.

Nu kanske någon tycker att det inte alls är hett, för jag hör allt oftare i branschsamtal att begreppet samverkan är utslitet. Om varje gång jag hör det, tänker jag att det inte är begreppet som är utslitet, utan snarare att vi ägnar oss åt för mycket snack och lite verkstad. Eller dålig verkstad. Alla investerare vet att det finns bra och dåliga investeringar, i alla segment oavsett om det är bostäder, kontor eller investeringar i samverkan.

Fastighetsbranschen investerar varje år stora belopp i byggnader. Kommuner investerar i torg, gator, parker och kollektivtrafik och hyresgästerna investerar i verksamheter, etableringar och upplevelser. Varje enskild investering skapar värde enskilt, men det stora värdet uppstår när investeringarna hänger ihop. Det är ju då ett plus ett kan bli tre.

En attraktiv stadskärna byggs sällan av enskilda satsningar. Den växer fram när flera aktörer investerar i samma riktning och förstärker varandra. En utvecklad fastighet får större genomslag när gaturummet runt omkring samtidigt stärks, med trygghet, service, kultur och stadsliv som gör platsen mer attraktiv och värdeskapande.

Samtidigt är det just dessa samverkande investeringar som många gånger tar lång tid att utveckla. Det som ligger mellan fastigheterna, mellan förvaltningarna eller mellan de olika organisationernas ansvarsområden riskerar att bli allas och ingens ansvar.

Men det finns en katalysator för att snabba på dessa samverkande investeringar. Du kan själv samordna dina investeringar med grannarna, men också vara med i din samverkansorganisation som processleder samverkan i ditt område. Insatser som i praktiken syftar till att koordinera investeringar för att skapa en högre avkastning än du kan få på egen hand.

För när flera fastighetsägare, kommunen och näringslivet samarbetar uppstår effekter som ingen av aktörerna kan skapa själva. Tryggheten stärks. Besöksflödena ökar. Vistelsetiden blir längre. Platsen får en tydligare identitet. Etableringsviljan växer. Fastighetsvärdena stärks. Dvs allt det där som det pratas om i Almedalen i år.

I både Sverige och internationellt ser vi att de mest framgångsrika stadskärnorna kännetecknas av just detta. De har förstått att värdeutvecklingen inte enbart finns i fastigheten utan i platsens samlade attraktionskraft. Och den skapas genom långsiktiga och samverkande investeringar i innehåll, upplevelser, trygghet, tillgänglighet och offentliga miljöer.

De mest framgångsrika investeringarna framåt kommer därför sannolikt inte vara de som skapar störst värde innanför den egna fastighetsgränsen. De kommer att vara de som bidrar till att stärka hela platsen.

Kanske är det också dags att börja se samverkan för vad det faktiskt är. Det är inte ett samtal, inte en mötesform och inte heller välgörenhet. Samverkan är helt enkelt en investeringsstrategi.

Har du råd att inte investera i samverkan?

Annons

Fler Krönikor

Krönika: Lars Johnsson

Skenande capex – dyrt för klimatet och fastighetsägaren

Tre gånger högre investeringskostnader än för 25 år sedan – men lägre avkastning. Lars Johnsson ifrågasätter om kontorsmarknadens ombyggnadstrend är hållbar.

Krönika: Ola Serneke

Dolda rabatter – en nota för skattebetalarna

”Det finns ett problem i byggbranschen som sällan diskuteras öppet.”

Krönika: Mona Kjellberg

Vi har byggt in oss i ett hörn

Varför byggs det inte där behoven är som störst? I en FV-krönika granskas glappet mellan bostadsbehov, politiska beslut och människors faktiska möjligheter att flytta.

Krönika: Samir Taha

Det har plötsligt blivit svårare än på länge

Allt mer komplext att investera i fastigheter generellt, och i bostäder i synnerhet. Motstridiga signaler försvårar kalkylen.

Krönika: Stig Svedberg

Ge bollen till de privata fastighetsägarna!

Stig Svedberg om en brist som borde åtgärdas – för allas bästa.

Krönika: Karolina Keyzer

Trygghet och säkerhet är inte samma sak

Om säkerhet nu förs in som ytterligare parameter riskerar det att bli ännu ett krav i ett redan tungrott system.

Krönika: Viktoria Walldin

Först liv – sen lönsamhet

Varför syns inte handel, kultur och möten i bottenvåningarna i alla delar av staden?

Krönika: Lars Johnsson

Bästa bolaget i branschen

Lars Johnsson skriver en krönika om bolagen med den bästa totalavkastningen. Läs om de 15 bästa.

Krönika: Maria Svensson Wiklander

När människor möts växer företag

Arbete är i grunden ett socialt fenomen – och coworking skapar sociala sammanhang. Utan engagerad personal händer ingenting.

Krönika: Sofia Larsen, Lina Sabadello

Svensk Handel: Ta förtroendeklyftan på allvar

”Vi vill betona att rätten att be om revision inte är en misstroendeförklaring, utan ett verktyg för att skapa trygghet – för båda parter.”

Krönika: Alessandro M. Lucca, Pernilla Ivarsson

Framtiden är redan byggd – men inte färdigtänkt

I dag kommer arkitekter ofta in för sent. Det är ett slöseri med kompetens. Läs en gästkrönika av Alessandro M. Lucca och Pernilla Ivarsson.

Krönika: Klaus Hansen Vikström

”Det är inte AI som är hotet, det är medelmåttan”

Branschen behöver inte fler som väntar på att telefonen ska ringa – den behöver folk som ringer själva. Läs Klaus Hansen Vikströms FV-krönika.

Krönika: Jan Wifstrand

Ta det Isitt!

”Det beror på SVT:s ängsliga inställning att allt måste vara komik.”

Krönika: Louise Lindquist Sassene

Floskler om stadens framtid –⁠ men tyst om ekonomin

Louise Lindquist Sassene: ”När den ekonomiska verkligheten inte diskuteras riskerar stadsdebatten att bli just det den ofta låter som: visioner utan finansiering. Eller floskler staplade på varandra.”

Tillbaka till förstasidan