Här älskar vi hus
När detta skrivs befinner vi oss i tid då enligt gammalt kyndelsmässodagen firades, den 2 februari. Fram till 1772 var detta en fristående helgdag, men därefter flyttades den till en söndag. Denna helgdag markerade
slutet på kyrkoårets julkrets. Den firades till minnet av när Jesus bars fram i templet av sin mor Jungfru Maria.
Men, det var säkerligen inte detta som upptog tankarna hos landets befolkning. Kyndelsmäss markerade att halva vintern hade gått. Detta är förvisso något att fira för oss som föredrar den varmare årstiden. I det agrara Sverige hade dock dagen betydigt större betydelse än som känslomässig markör. Det var en kontrollpunkt för om man planerat rätt inför vintern. Hade mer än hälften av förråden med mat, ved och hö till djuren gått åt var man illa ute.
Lite krasst kan man säga att livet gick ut på att under den varma årstiden förbereda sig för den kalla. Det gällde att överleva en vinter som ibland kunde ta sig rent arktiska uttryck. Förutsättningarna för oss nordbor var betydligt kärvare än för medelhavsbefolkningen.
Här kommer naturligtvis husen in i bilden. För oss var ett boningshus något mer än ett skydd mot vind, regn, sol och insyn, det var en absolut nödvändighet för att över
huvud taget kunna överleva. Det var en livmoder till skydd för ett hotande och ogästvänligt yttre. Så har det varit i generation efter generation och så har synen på bostaden präglat oss nordbor. Detta märks än i dag, trots att vi under ett par generationer inte behövt samla i lador och bodar för att överleva. Nordborna lägger betydligt större vikt vid sitt boende jämfört med våra bröder och systrar vid Medelhavet. Och då handlar det inte bara om isolering och uppvärmningssystem. Vad detta har för betydelse för fastighetsmarknaden och på vilket sätt branschen kan dra nytta av detta faktum överlåter jag med varm hand åt läsekretsen.