Krönikor
Lars Johnsson, Senior Advisor

Fastighetsvärderare – en skojarbransch?

Lars Johnsson

Lars Johnsson var fastighetsdirektör i Folksamgruppen 2015–2023. Dessförinnan var han vice vd och chef för fastighetsinvesteringar vid Vasakronan. Han har även jobbat vid AP Fastigheter, Korbe och LE Lundbergs. Han har alltid gillar analyser och hockeylaget Rögle.

Visa faktaruta

Idag höjs på flera håll upprörda röster över de stora substansrabatterna i börsens fastighetsbolag. Aktiemarknaden värderar fastigheterna lägre än vad de är bokförda till i bolagens balansräkningar. I skrivande stund är substansrabatten i genomsnitt 24 procent, men hela 35 procent om vi räknar bort de bolagen som i stället handlas med premie på substansen. Hur är detta möjligt? Någon måste ha gjort något fel i värderingen av fastigheterna. Det pekas finger och frågor ställs om värderarkåren egentligen är en skojarbransch. Eller är det till och med så illa att hela fastighetsbranschen är rutten? Jag tycker att de slutsatserna är alldeles för enkla.

För det första är substans och fastighetsvärde olika saker. Det är olika produkter som prissätts olika på olika marknader. Aktie- respektive fastighetsmarknaderna. Visst hänger de ihop och på lång sikt borde de samvariera på något sätt, men på kort och medellång sikt är det inte alls konstigt att de inte följer varandra exakt. Man kan jämföra det med priset på stål och bilar. Bilar består till mer än hälften av stål (vikt och kostnadsmässigt), men priset på stål och bilar kan under perioder ändå gå åt helt olika håll.

Ett fastighetsbolags substansvärde beror så klart på fastigheternas marknadsvärden, men också på väldigt många andra faktorer. Bolagen på börsen har undantagslöst belåning, vilket gör att rabatten på själva fastigheterna är mindre än på substansen. I dag är fastighetsrabatten i snitt 16 procent för bolag som handlas under substans. Det betyder att en fastighet i praktiken tappar 16 procent i värde så fort ett sådant bolag köper in den. Omvänt kan bolaget få en teoretisk bonus på 19 procent på varje fastighet de säljer. Utifrån detta resonemang måste det naturligtvis finnas andra mycket goda skäl för ett fastighetsbolag med rabatt att inte omedelbart sälja sina fastigheter till marknadsvärde (och kanske i stället köpa tillbaka sina egna aktier).

När fastighetsmarknaden värderar fastigheter tar den hänsyn till framtida driftnetton, hyresutveckling och vakanser, investeringsbehov och avkastningskrav. När aktiemarknaden värderar substansen i fastighetsbolagen tar den därutöver också hänsyn till hur bra bolaget är på att låna pengar, förväntad ränteutveckling, finansiell risk, hur skatteffektivt man arbetar, hur duktigt managementet är på att skapa värde, aktiens likviditet och inte minst vad resten av marknaden kommer att tycka om bolaget imorgon. I princip är det därför inte särskilt konstigt om de två olika marknaderna värderar sina respektive fastighetsrelaterade produkter (aktien och fastigheterna) olika. Jag tycker att logiken blir fel när antagandet görs att aktiemarknaden bara bedömer fastigheternas underliggande värde när aktiekursen sätts. Med det sagt tror jag ändå att det finns exempel på börsbolag som idag faktiskt har fel värde på sina fastigheter i balansräkningen. Det vill säga värden som fastigheterna inte går att sälja för just nu.

Substansrabatterna på många av börsens fastighetsbolag är just nu mycket höga. Jag tror att det beror på flera olika faktorer och inte enbart på för högt bokförda fastighetsvärden. Inte generellt sett i alla fall. Varje bolag har sina egna utmaningar, men med ett kompetent managementteam som är inriktat på resultat och lönsamhet skapas förutsättningar för ökat aktieägarvärde. Tyvärr verkar aktiemarknaden inte tro att förutsättningarna för det finns i flertalet bolag idag. Intresset för sektorn verkar vara ganska svagt nu. Men efter regn kommer sol. Om det går som det brukar så kommer fastighetsaktierna att blomstra igen någon gång framöver. För den som orkar vänta….

Annons

Fler Krönikor

Krönika: Monica Bruvik

Har du råd att inte investera i samarbeten?

Begreppet är inte utslitet, utan vi ägnar oss snarare åt för mycket snack och lite verkstad.

Krönika: Lars Johnsson

Skenande capex – dyrt för klimatet och fastighetsägaren

Tre gånger högre investeringskostnader än för 25 år sedan – men lägre avkastning. Lars Johnsson ifrågasätter om kontorsmarknadens ombyggnadstrend är hållbar.

Krönika: Ola Serneke

Dolda rabatter – en nota för skattebetalarna

”Det finns ett problem i byggbranschen som sällan diskuteras öppet.”

Krönika: Mona Kjellberg

Vi har byggt in oss i ett hörn

Varför byggs det inte där behoven är som störst? I en FV-krönika granskas glappet mellan bostadsbehov, politiska beslut och människors faktiska möjligheter att flytta.

Krönika: Samir Taha

Det har plötsligt blivit svårare än på länge

Allt mer komplext att investera i fastigheter generellt, och i bostäder i synnerhet. Motstridiga signaler försvårar kalkylen.

Krönika: Stig Svedberg

Ge bollen till de privata fastighetsägarna!

Stig Svedberg om en brist som borde åtgärdas – för allas bästa.

Krönika: Karolina Keyzer

Trygghet och säkerhet är inte samma sak

Om säkerhet nu förs in som ytterligare parameter riskerar det att bli ännu ett krav i ett redan tungrott system.

Krönika: Viktoria Walldin

Först liv – sen lönsamhet

Varför syns inte handel, kultur och möten i bottenvåningarna i alla delar av staden?

Krönika: Lars Johnsson

Bästa bolaget i branschen

Lars Johnsson skriver en krönika om bolagen med den bästa totalavkastningen. Läs om de 15 bästa.

Krönika: Maria Svensson Wiklander

När människor möts växer företag

Arbete är i grunden ett socialt fenomen – och coworking skapar sociala sammanhang. Utan engagerad personal händer ingenting.

Krönika: Sofia Larsen, Lina Sabadello

Svensk Handel: Ta förtroendeklyftan på allvar

”Vi vill betona att rätten att be om revision inte är en misstroendeförklaring, utan ett verktyg för att skapa trygghet – för båda parter.”

Krönika: Alessandro M. Lucca, Pernilla Ivarsson

Framtiden är redan byggd – men inte färdigtänkt

I dag kommer arkitekter ofta in för sent. Det är ett slöseri med kompetens. Läs en gästkrönika av Alessandro M. Lucca och Pernilla Ivarsson.

Krönika: Klaus Hansen Vikström

”Det är inte AI som är hotet, det är medelmåttan”

Branschen behöver inte fler som väntar på att telefonen ska ringa – den behöver folk som ringer själva. Läs Klaus Hansen Vikströms FV-krönika.

Krönika: Jan Wifstrand

Ta det Isitt!

”Det beror på SVT:s ängsliga inställning att allt måste vara komik.”

Tillbaka till förstasidan