En stad ovan molnen

Var är jag? I Frankrike? I någon stad där barockens idéer en gång förverkligades? Nej, på Stortorget i Karlskrona, omgiven av pampiga byggnader och breda gator där smaken av hav letar sig upp från skärgården.
Karlskrona blev för några år sedan Världsarv och det förstår jag: detta är en märklig plats. En stad som sprang fram ur pannan på en kung (Karl XI) och hans bästa arkitekter.
Än märkligare blir det när jag några timmar senare befinner mig i Konserthuset – jag är där för att delta i Boverkets konferens ”Hur bygger vi staden?” – och tvingas lyssna till minister Mats Odell. Även han ska tala om hur vi bygger staden, men känslan är stark av att det är en Stad ovan molnen han tal-ar om, som i frikyrkosången.
Hans ideologiska känsla för ägandet är långt starkare än hans känsla för ekonomins funktionssätt: Odells och den sittande regeringens politik går ut på att få fler i arbete men samtidigt missgynnar de ju den upplåtelseform som allra bäst befrämjar rörligheten på arbetsmarknaden: Hyresrätten. Hans grundtes är förstås: Politiker ska lägga sig i så litet som möjligt i allt vad som rör stadsplanering och boende.
När det blir min tur hackar jag på honom. Men det viktiga jag själv har att säga är något annat: Jag tänker nämligen på det slags stadsbebyggelse som idag i global skala expanderar mer än något annat, nämligen slummen.
Trettio miljoner nya sluminnevånare varje år, enligt FN, och slumstäderna byggs inte i glas och stål utan av gamla bräder, plast, obränt tegel.
Detta enorma skeende måste laddas ner i associations-sfären kring ordet Stad, ty då känner vi de moraliska förpliktelserna när vi själva formar våra städer: Bygg så att social segregation motverkas! Bygg så att städerna blir
ekologiskt hållbara!
Så ser en stad på jorden ut.