En kris åt gången tack!
Vi klarar bara en kris åt gången. Ja, det är en fundering som jag haft den senaste tiden. För några år sedan var det bl.a. Irland och Island som krisade. Under förra krisen runt Lehman Brothers var det USA och USA’s växande skuld och budgetunderskott som var problemet. Europeiska politiker var inte sena att klaga på den politiska förlamning som rådde ”over there”. Senare blev det Grekland. När Greklands regering fallit verkade världen dra en suck av lättnad. Jag har aldrig riktigt förstått varför eftersom problemen fortfarande var och är kvar. Innan den suckens utandningsluft ens kondenserat fick Berlusconi lämna ifrån sig makten och räntorna sköt i höjden. Näst på tur är Spanien, Frankrike etc. Allt detta sker medans de amerikanska politikerna inte nog allvarsamt kan påpeka vikten av att EU tar i tu med sina problem och obalanser. Samtidigt finns den stora ekonomin i öst som planmässigt ökar sin BNP år efter år och med en valuta vars värde blir allt mer ifrågasatt. Vad händer den dagen Kina får problem? Hemska tanke! Skuldsättningen bland G20-länderna är på historiska nivåer som runt första och andra världskriget. Det behövs väl inte ett tredje världskrig för att vi skall få igång hjulen igen!? Ett utav Europas problem är att Tyskland och Tysklands centralbank i princip ensamt finansierar ECB och därmed PIIGS- ländernas banker. Jag tror att det har funnits och i viss mån finns en generation människor i Tyskland som fortfarande betalar av på en moralisk skuld från andra världskriget men tror också att de nya generationer som nu kommer inte har samma storsinne. Vad händer då? En stor del av de obalanser som nu finns i världen har byggts upp ungefär sedan millennieskiftet. Om det skulle ta lika lång tid att rätta till ett fel som det tog att orsaka det är det ju hög tid. Detta kommer sannolikt innebära förhållandevisa låga räntor en lång tid framöver. Inte osannolikt en ökande inflation, inte minst från länder som kan ”inflatera” sig ur sin kris, typ USA. Om vi i Sverige kan hålla emot någorlunda, om än med sämre tillväxt, med en inhemsk marknad i balans kan det trots allt bli riktigt bra för fastighetsinvesteringar i Sverige, vilket i sig också kan locka utländska investerare. Var hittar man bättre riskjusterad avkastning? Jag är därför i grunden optimist och tror att vi vare sig får en ny fastighetskris i Sverige eller behöver ett nytt världskrig för att rätta till obalanser i världen.
