Det vore bra att prata lite mindre om Nobel Center
Yves Chantereau, krönikör
Yves Chantereau är partner och arkitekt på Equator. Han flyttade till Sverige från Frankrike för att hjälpa Equator med ett projekt i slutet av 80-talet. I dag är han del av företagets styrelse och engagerad i frågor som rör byggemenskaper och äldreboenden.
Det är valår. Men som vanligt kommer den fysiska utvecklingen av vårt samhälle inte att bli en valfråga. Den frågan är för komplex och saknar de enkla ”problembeskrivningarna och lösningarna” som lyfts fram i den politiska debatten. Men det betyder inte att det saknas allvarliga utmaningar som vi måste diskutera.
Det svenska, liksom andra europeiska samhällen, kommer framöver att möta stora demografidrivna svårigheter. Samtidigt som vi blir äldre föds det färre barn och om fördelningen mellan olika åldersgrupper fortsätter att förändras så här drastiskt så bör debatten om hur vi bygger vårt samhälle bli mycket större.
En fråga vi bör ställa oss är hur vi kan erbjuda attraktiva boenden för äldre? I dag har politikerna valt att helst hålla dem kvar i sina bostäder med hjälp av fungerande, eller icke-fungerande, hemtjänst. Det har konsekvenser. Dessutom ser man på seniorboenden som en plats man vistas sina sista månader i livet – borde man inte försöka erbjuda attraktiva boendelösningar som får äldre att flytta tidigare än när det är dags för ”sista anhalten”?
En gång i tiden ärvde man sina föräldrar tidigt i livet. Då var det kanske normalt att man flyttade in i sitt föräldrahem eftersom man inte hunnit skaffa sig ett stabilt boende. Nu för tiden ärver man sina föräldrar långt efter man fyllt 50 år. Vad ska man då göra med föräldrahemmet om inte att sälja? I dag bor ”köttberget” (som Pär Nuder så elegant kallade denna stora åldersgrupp) i sina egna hem. När de flyttar kommer bostadsmarknaden påverkas rejält: det blir en enorm bostadsmassa tillgänglig, sannolikt på fel plats och med fel standard.
Det har beräknats att 300.000 bostäder kommer att frigöras bara de kommande åren. För många kommuner kommer det att vara ännu svårare än i dag att kunna producera nya bostäder som kan konkurrera med det äldre beståndet prismässigt. Vilken beredskap finns för detta? Nästan ingen.
Hur ska vi hantera mobilitetsfrågor? Det finns en stark övertro på att cyklandet kommer att lösa alla transportproblem. Men är det verkligen rimligt med 80-åringar cyklandes i snöstorm? Kanske måste man påminna politikerna och trafikkontoret att en stor del av befolkning inte kommer att tillhöra kategorin memil:ar (Medelårsmän i Lyckra). Planerar man för detta? Tvärtom, tillgängligheten blir generellt allt sämre för de äldre som är bilberoende på ett annat sätt än den vanliga miljöpartisten.
Det finns många andra utmaningar än dessa och det saknas en diskussion kring dem. Samtidigt råder verkligheten: Europa står inför allvarliga utmaningar, inte bara politiska och ”militära” utan även demografiska. Nya prognoser antyder en kraftig minskning av den europeiska befolkningen fram till år 2100, kanske så stor som 175 miljoner människor färre än i dag.
Det vore bra att prata lite mer om detta, och lite mindre om Nobel Center.
