Karolina Keyzer, krönikör
Karolina Keyzer är arkitekt som bland annat varit verksam på Wingårds arkitekter där hon bland annat var med att ta fram Victoria Tower i Kista. Under åren 2010-2016 klev hon in som Stockholms stadsarkitekt där hon bland annat drev på för att befästa utformningen av de offentliga rummen. Sedan 2016 driver hon den egna arkitektfirman Office Karolina Keyzer + friends.
Ska vi bygga städer som är säkra, hållbara och vackra – utan att tappa öppenheten? Jag föreslår en modell där trygghet, klimatmål och skönhet planeras tillsammans – istället för att hanteras i stuprör.
Svensk stadsbyggnad står inför ett vägskäl. Samtidigt som klimatkrisen pressar oss att ställa om snabbt, ökar kraven på trygghet i våra offentliga rum. Lägg till detta debatten som fastnat i ett för- och emot att låsa stadens uttryck i historiska stilar – som om vi kunde hitta svaren om vår framtid i backspegeln.
Jag menar att vi nu har en unik möjlighet att gå en annan väg. Att formulera en ny modell för hur vi bygger städer som är robusta, hållbara och vackra – utan att ge avkall på öppenhet eller naturvärden. Vi arkitekter vet att säkerhet inte skapas med pollare och hinder, utan med helhetstänk. Vi vet också att det mest hållbara och trygga är den som inte märks – det som är inbyggt i stadens flöden, i grönskan och i byggnadernas placering och robusthet. Skönhet är mer än stil. Det handlar om variation, materialitet, kunskap om den verkliga platsen – och om att bygga städer och platser som vi vill bo och leva i.
Det här skulle kunna vara grundpelarna i vår nya stadsbyggnadsmodell:
Trygghet, hållbarhet och skönhet planeras samtidigt. Vi slutar se säkerhet som en separat åtgärd. Grön infrastruktur, varierad arkitektur och robusta stadsmiljöer ger både trygghet och livskvalitet.
Stadens mjuka värden är våra främsta verktyg.Träd, vatten, siktlinjer och rörelsemönster löser flera utmaningar på samma gång – i samspel skapar de en resilient, vacker och trivsam stad.
Vi bygger framåt, inte bakåt. Istället för att kopiera historiska stilar, bygger vi stadsmiljöer som förvaltar platsens identitet och befintliga kultur- och naturvärden – samtidigt som de klarar skönhetsvärden och framtidens krav på säkerhet, skydd och klimat.
Tydligt ansvar och helhetssyn från start. Politiker och beställare måste ge mandat att hålla ihop processerna. Det är tidigt i stadsplaneringen värdet avgörs – inte efteråt.
Vi behöver inte välja mellan säkerhet, klimatsmarta lösningar, grön omställning eller vackra stadsmiljöer. Det handlar om att tänka klokt från början och aktivt använda arkitekturen som verktyg för vår tids stadsbyggnad.
Jag tror att den stad som vågar ta ledartröjan och formulera denna helhetsmodell – där trygghet, hållbarhet och skönhet bärs av samma strategi – kommer sätta standarden för framtidens europeiska stadsbyggande. Frågan är bara vem blir först: ska det bli Stockholms-, Göteborgs- eller Malmömodellen – kanske alla tre?