Bostäder och politisk vilja ger marknaden kraft

NAI Svefas höstedition av Svensk Fastighetsmarknad ger en tydlig indikation om att de mellanstora städerna är på frammarsch. Inte så att storstädernas position är hotad men tveklöst kan vi se att flera mellanstora städer går framåt och att de därmed blir ett alltmer lockande alternativ ur ett investarperspektiv. Vad är det då som driver marknaden och var finns russinen i kakan? Svaret är kanske inte där man först förväntar sig.

Till att börja med kan vi konstatera att även de mellanstora städerna insett att de i likhet med storstäderna måste utveckla lokala, självständiga strategier. En pusselbit som haft stor betydelse för det successiva uppvaknande som skett under det senaste decenniet är helt klart etableringen av de regionala högskolorna. Men som bekant startade den processen med avvecklingen av en gammal och otidsenlig industristruktur som i många fall dessutom följdes av nedläggningen av ortens militära utbildningsförband.  Kombinationen av dessa händelser utlöste en snabb och inledningsvis okontrollerad strukturomvandling och det kan vara värt att påminna om att krisrubrikerna duggade tätt för inte alls så länge sedan i städer som Karlstad, Borås, Halmstad och Gävle.

Staten ska således ha sin beskärda del av äran för att trenden snabbt vände och här spelar givetvis etableringen av de regionala högskolorna en viktig roll men delvis också utlokaliseringarna av flera statliga myndigheter som tillsammans skapade en kritisk massa av kompetens som dessa orter tidigare saknade. Det som skett under de senare åren och som nu accentueras än mer är att kommunalpolitikernas insikt om samhällsplaneringens betydelse ökat. Här spelar det ingen större roll om det blå eller röda laget styr. Det förefaller mer vara en fråga om politisk fingerfärdighet som i väldigt hög grad handlar om att etablera ett konstruktivt och nära samspel mellan politik/samhälle, högskolan samt det lokala näringslivet.

Men detta har i allt väsentligt redan skett. Det som nu sker är att politikerna inlett en målmedveten kamp om humankapitalet. De städer och regioner som nu är på frammarsch bygger alldeles uppenbart sin framgång på att utveckla den lokala livsmiljön, genom satsningar på kultur och sport, på att lyfta sitt centrum och skapa vackra, attraktiva miljöer samt sist men inte minst på att bygga bostäder på riktigt attraktiva platser. Det finns idag gott om exempel på gamla miljöer där det nu rivs och röjs med full frenesi. Där det förut låg slitna industrimiljöer (Gävle – Alderholmen, Halmstad – Nissastrand, Karlstad – Inre hamnen, Sundsvall – omdragning av E 4:an, utveckling av hamnområdet) byggs det nu attraktiva bostäder, ofta med sjöutsikt med tillgång till natur, sport och kultur. I småstäderna kan man dessutom locka med korta avstånd där man slipper storstädernas köelände.

Men var finns då vinnarna? Ja, inte alldeles självklart bland de städer som idag har tätpositionen. Jämförelsen mellan Sundsvall och Umeå är talande. I NAI Svefas index leder Umeå klart över Sundsvall. Men denna position reflekteras också i fastighetsvärdena vilket leder till frågan var den största potentialen finns. Jag lägger ett ord för att se en bit ned i listan och titta närmare på orter och regioner som ännu inte kommit lika långt i sin process men som har spännande planer liggande på bordet och som därtill har handlingskraftiga aktörer inom politik, näringsliv och högskola. På dessa platser kommer det att hända intressanta saker inom de närmaste fem till tio åren.