Börsklipparna och friskolorna
Anne-Marie Pålsson, Krönikör
Docent i nationalekonomi och fd riksdagsledamot (M). Hon har skrivit flera böcker bland annat om skattepolitik. 1993 drog hon igång den så kallade Pigdebatten och hon har flera gånger kritiserat vinster i välfärden. Pålsson är krönikör i magasinet Fastighetsvärlden sedan 2016.
Börsklipparna ska ut ur friskolan med huvudet före! Så presenterade Johan Pehrson (L) utredarens förslag till nya regler för friskolornas vinster. Vinst får inte delas ut under friskolans första fem år, vid överlåtelse, av skolor som inte uppfyller kvalitetskraven eller som mottar särskilda stöd i kvalitetshöjande syfte. Därtill föreslås att tillsynsmyndigheten ges ökad insyn i skolornas användning av de tillskjutna medlen.
Förslagen skrämde slag på friskolornas sympatisörer. Men de kan vara lugna. Förslagen hotar inte friskolebranschen ty de skjuter in sig på möjligheten att dela ut vinster – inte på att generera vinster. Den som startar en friskola för att bli rik kan alltså fortsätta med detta. Bara att placera överskotten i en sparbössa som kan tömmas efter fem år eller vid en försäljning där priset på skolan ökat i samma utsträckning som sparbössan fyllts på.
Regeln att vinst inte får delas ut om skolan uppvisar kvalitetsbrister är meningslös.
Regeln att vinst inte får delas ut om skolan uppvisar kvalitetsbrister är meningslös och rättsosäker då det saknas ett tydligt och mätbart mått på kvalitet.
För privata rättssubjekt som friskolor har utomstående ingen rätt till insyn utöver vad som ges av revisorernas rapporter. Särredovisning gör det därför inte lättare för myndigheten att se hur skattekollektivets pengar används, bara lite svårare för skolan att föra över värden från en del av koncernen till en annan. Men inte omöjligt. Kryphålen är många, varför särredovisning bara leder till att revisorerna får mer att göra.
Det går inte att befria sig från misstanken att utredarens förslag inte är tänkta att komma åt problematiken med fuskande friskolor, utan för att få bort frågan från den politiska dagordningen. Ty mer radikala grepp var möjliga men dessa avstod utredaren från. Kanske för att han inte vill – tycker att det är bra som det är. Kanske för att han skrämdes av friskoleägarnas krav på ekonomisk kompensation med argumentet att förslagen strider mot äganderätten. Det reser i så fall frågan hur mycket det får kosta att ta sig ur ett dysfunktionellt system – och vem som ska bestämma detta.
