”Alla är ute efter vår lägenhet – även våra barn”

För 15 år sedan utredde mina kollegor och jag ett bostadsområdes potential för en utveckling och en förtätning. Boendes synpunkter och idéer var viktiga att beakta så vi var på plats för personliga möten och intervjuer. Jag träffade ett trevligt och pratglatt par i 70-års åldern på en bostadsgård. De ville ha kaffe på saken och bjöd in mig till sin lägenhet på fika.

Deras hyreslägenhet, en stor 4:a, låg högst upp på 8:e våningen och de var tacksamma för att hissen alltid fungerade. De berättade att de bott i lägenheten sedan området invigdes i mitten av 60-talet. När jag undrade om den inte var för stor för dem förvandlades deras öppna attityd mot misstänksamhet. De ville att jag återigen skulle förklara mitt uppdrag och vem jag jobbade för.

Jag var uppenbarligen lite naiv i frågan och blev först nu invigd i problematiken om att äldre bor kvar i stora lägenheter medan småbarnsfamiljer trängs i små.

”Alla är ute efter vår lägenhet, även våra barn (vuxna barn med egna barn)”, förklarade de.

En flytt var alltså inte ett alternativ. ”Varför ska vi bo mindre och dyrare, vi bor billigt här? Vi vill bo kvar här hemma, oss får de lyfta ut.”

Efter att jag upprepat mitt ärende så var de åter glada och tillmötesgående. När mannen gick i väg för att hämta fikat blinkade damen mot mig lurigt och småviskade:

”Detta gäller även om en av oss går bort. Jag blir kvar både med och utan honom. Gubbarna dör tidigare så det blir väl ensamt men jag ska vara kvar.”

Paret figurerar ofta i mina tankar då mötet ledde till en kaskad av funderingar om; bostadsbristens egentliga vara, ekonomiskt tillgängliga bostäder för äldre, bostadsmarknadens obalans, äldre kontra yngres boende, trångboddhet, ensamhetsproblematik och hur det hela (inte) hänger ihop.

Damens påpekade om ensamhet drabbade mig märkligt nog mest. Många äldre personer som lever ensamma drabbas av social isolering. Det är dock inte bara äldre som lider av ensamhet i boendet, i ungdomsbarometerns utredning från 2020 framträder det att det att hemmet är den plats där unga oftast känner sig ensamma (32 %).

2024 utredde folkhälsomyndigheterna svenskars ensamhet. Besvär av ensamhet och isolering är vanligast bland ”yngre” och ”äldre”, särskilt bland personer; i ensamhushåll men även bland de med funktionsnedsättningar, arbetslösa och sjukskrivna.

Under 2000-talet menar flera sociologer att tilltagandet av ensamboendet är en av vår tids största samhällsförändringar. Detta känns som en oangenäm trend när sambanden mellan ensamhet och psykisk och fysisk ohälsa är tydliga. Sverige toppar listan med över 40% ensamhushåll. Det kan väl vara alldeles fantastiskt att bo själv men allt tyder på att gruppen är påtaglig närvarande när besvär med ensamhet och isolering redovisas.

En fråga som paret i 4:an lämnade mig med men som jag inte vågade ställa med rädsla att reta upp dem igen var: Om ni inte vill flytta så varför delar ni inte boendet med fler?  Svaret är ju uppenbart, de vill inte, men är denna situation verkligen okej?

Efter flera år av historiskt hög nivå på bostadsunderskott så har efterfrågan minskat men det är fortfarande mer än hälften av Sveriges kommuner som uppger att bostadsbehovet kvarstår. Men vad är det för bostäder som behövs? Är det rätt bostäder som tillskapas och för vem? Uppenbarligen så kan vi inte möta äldres situation, något som skulle frigöra billigt boende i det befintliga beståndet för barnfamiljer.

Faktum är att under de senaste åren har forskning*, matchningstjänster (unga med äldre etcetera) – men kanske viktigare – fastighetsutvecklare intresserat sig av det sociala boendet. Det är en spännande utveckling då delandet är en åtgärd som vi nu ser kan lösa flera problem. Den gynnar folkhälsan, den tillgängliggör billigare boenden, den ser över nyttjandet av det befintliga beståndet, den utvecklar och moderniserar, anpassar behovet av nytt bestånd.

Så, varför inte utveckla fler boenden att dela i. Ge plats för kollektivboenden, generationsboende, kompisboende och underlätta och utveckla smarta lösningar för inneboende.

*Forskningsprojekt: Bostäder till fler i det befintliga bostadsbeståndet i Uppsala – Testbädd för delande och minskad ensamhet | Vinnova