IT-bolagen, som haussades stort på börsen, etablerade sig under slutet av 1990-talet på Stockholms finaste adresser. De unga entreprenörerna var mycket prisokänsliga, vilket gjorde hyresförhandlingarna till en fröjd för fastighetsägarna.

IT-branschens expansion gav snabba hyresstegringar och fastigheternas värde ökade. Utvecklingen var dock mycket koncentrerad till storstäderna och framförallt till Stockholm. Fastigheter på landsorten var fortfarande ”iskalla” i de flesta investerares ögon.
För redaktionen på Fastighetsvärlden var parallellerna till 1980-fastighetsbubbla uppenbara och tidningen ifrågasatte flera gånger IT-haussen. I april 2000 varnade tidningen för börsbubblan kring framförallt IT-aktier, vilket fick en del läsare att ilsket protestera.

När börskurserna under hösten började att falla drogs mattan undan fötterna för IT-bolagen med massavskedanden som följd. Detta påverkade även andra sektorer i näringslivet, som finanssektorn, och vakansgraden steg förvånansvärt snabbt till tvåsiffriga nivåer i Stockholm och övriga större städer.

Experterna hade svårt att till sig det som hänt. Värenommérade fastighetskonsulter talade fortfarande våren 2001 om att ”prime rent” för kontor i Stockholm skulle stabiliseras kring 5 900 kronor per kvadratmeter. Börsens största fastighetsbolag Drott trodde till och med på en fortsatt uppgång av kontorshyrorna.
Hyrorna föll i själva verket fritt, vilket utlöste en ”minikrasch” även på fastigheter som föll med upp till 30 procent i värde. Detta var dock mest ett Stockholmsfenomen.

Artikeln är tagen ur Fastighetvärlden #9-06