Hösten 1990 var prisfallet i full gång, utlöst av Kuwaitkrig och lågkonjunktur. Den bakomliggande orsaken var dock politisk. I samförstånd genomfördes flera reformer som snabbt omvandlade Sverige till ett låginflationssamhälle. Detta utlöste en realräntechock som blev en katastrof för den högbelånade fastighetsmarknaden.

De flesta hade dock svårt att fatta omfattningen i det som skedde. Så sent som i november 1990 köpte AMF-P Wennergren Center i Stockholm för 665 miljoner kronor. Det var ett rekord-pris som motsvarade tre procents direktavkastning. Krisen rullade dock på och blev uppenbar för alla under 1991. Finansmännen Hedengren och Tibell sålde tillbaka sina aktier i Fastighetsvärlden till redaktionen, pressade som de var av andra olyckliga placeringar.

Det var få av Fastighetsvärldens läsare som sade upp sina prenumerationer. Behovet av information var större än någonsin. Många prenumeranter försvann ändå, genom att deras företag helt enkelt gick i konkurs.

Leif Saletti lämnade Fastighetsvärlden för att ta anställning vid Catella. Våren 1993 försvann i ett slag hela redaktionsrådet. Två av dem, Dag Klerfelt och Bertil Hall, satt i statliga Bankstödsnämnden som skulle reda upp efter fastighetskraschen. Följande recension av bankstödsprocessen i en ledare fick dem att avgå på stående fot: ”Den krångliga processen och de svindyra utländska konsulterna behövs för att ge trovärdighet åt hela processen, en variant på kejsarens nya kläder”.

I nästa nummer: Tvärtom mot vad alla trodde!

Artikeln är tagen ur Fastighetvärlden #4-06