Jens Engwall och Kungsleden har valt att i många fall göra tvärtom mot merparten av övriga aktörer, och absolut tvärtemot de flesta fastighetsbolag som är noterade. Man darrade inte på manschetten för att köpa på sig stora, mycket spridda, bestånd i tider då alla pratade om att koncentrera beståndet. När de flesta tyckte att det närmade sig köpläge i Stockholm försökte Kungsleden istället att sälja av sina sista innehav i regionen. Och just nu går man också före genom att begära in ytterligare kapital. En nyemission utan skyddsnät dessutom. Ingen storägare eller finansiell aktör finns med för att garantera emission. Går det så går det.
Hur mycket av de här idéerna kommer från Jens Engwall och var har han i så fall fått dem ifrån, funderar jag på när jag träffar honom i mötesrummet Kviijokk i bolagets nya huvudkontor på Medborgarplatsen i Stockholm.
Jens Engwall bor numera på Hemfosa gård utanför Tungelsta på Södertörn. Han flyttade dit för några år sedan efter att tidigare ha bott på en herrgård.
– Herrgårdslivet var inget för mig. Jag behöver mer praktiska saker att göra på min lediga tid.
Han driver gården om 110 hektar tillsammans med sin fru Madeleine och de har inriktat sig på islandshästar. I stallet finns 60 hästar, varav 40 egna. Även om de har personal anställd så lägger han 15–20 timmar per vecka på gårdens skötsel eller andra aktiviteter kring den. När vi träffas funderar han högt kring vad han ska laga för mat till tio personer som ska ha ridkurs på gården till helgen.
– Fläskfilé med gräddsås är väl aldrig fel, frågar han.
Hemma på gården finns också en maskin som han är påtagligt nöjd med, en Kinatillverkad grävmaskin. Bygg- och fastighetsbranschen var nämligen inte den första yrkesdrömmen för Jens Engwall. Som liten funderade han på att bli grävmaskinist och sedan ett år tillbaka har han grävmaskinen för att underlätta jobbet på gården, och det är ungefär så kul att använda den som han föreställde sig som åttaåring hemma i Eskilstuna.
En annan yrkesdröm han hade var att bli bagare. Även den barndomsdrömmen har han sett till att uppfylla. Sedan några år tillbaka deläger han Utö bageri, vars verksamhet blomstrar framförallt på sommaren.
– Utölimpan känner du väl till? Den håller sig färsk i båten i tre veckor, och därefter kan du använda den som fender på båten.
Vägen till Hemfosa och till Medborgarplatsen började dock i barndomsstaden Eskilstuna. Efter gymnasiestudier till byggnadsingenjör på Rinmansgymnasiet fortsatte han på Lantmäterilinjen på kth i Stockholm där han utexaminerades 1981.
Tämligen omgående fick sedan anställning på Skanska i Örebro. Byggföretaget hade vid den tiden ännu inte byggt upp någon egentlig fastighetskompetens.
– Skanska var en fantastisk skola. Vi hade en väldigt stor frihetsgrad, men var också tvungna att ta ansvar för det man gjorde.
Arbetsuppgifterna hade en stark förankring i entreprenadverksamheten och handlade i stor utsträckning om att förhandla kring inköp av exploateringsfastigheter, inte sällan med kommuner. Det var relationsbaserat. Hans område omfattade Mälardalen och Östergötland.
– Jag blev handelsresande i fastigheter, och på den vägen är det.
I samband med att Skanska delade på entreprenad och fastighetsverksamheten flyttade Jens Engwall på sig till ett bolag där samverkan mellan de bägge verksamheterna fortfarande var det som gällde. Han blev vice vd och marknadschef på bpa Fastigheter. Bolaget hade otroliga expansionsplaner och var duktigt på ren development och ombyggnad av köpcentrum. En stor del av planerna berörde utlandsmarknader och han fortsatte som ”handelsresande”, nu med nära hälften av sin tid utomlands.
Den fullständiga artikeln går att finna i Fastighetsvärlden nummer 9, 2005