Krönikor

Sista striden om Hammarby Sjöskog

Jerker Söderlind är arkitekt SAR/MSA, journalist, Tekn. Dr. Han kallar sig ”marknadsurbanist” och driver bolaget Stadsliv AB.
Visa faktaruta

Jag bor i ett hus i Nacka. För att bygga det huset avverkades flera träd. Min syster bor också i Nacka. Hennes hus har tretton våningar och drygt 50 bostäder. För att bygga det huset avverkades också flera träd, dock färre träd per bostad jämfört med min villa som har fullt av träd runtomkring sig.

Vår mamma bor i ett gammalt hus på Kungsholmen i ett kvarter med flera hundra lägenheter. Även där växte en gång i tiden träd som avverkades för att ge plats för nya hus. De ganska få träd per lägenhet som finns kvar är placerade i vackra parker och längs vattnet och är ofta med på reklambilder från Stockholm.

Om man letar efter en plats i Stockholm där ”avverkningsvågen” gått hårdast fram och naturen närmast utplånats, så är det där jag har mitt kontor, i Gamla Stan. Nästan alla träd från Hedenhös tid har avverkats och ersatts med Sveriges kanske inte bara tätaste stadsdel utan också den som lockar flest turister. För något år sedan såldes en minimal lägenhet utan fönster ut mot gatan i samma fastighet för drygt 2,7 miljoner. Men även här finns några magnifika träd kvar, till glädje för nyförälskade par och hundar med behov.

I dessa ekologiskt medvetna tider, där allt från bilar och skor till tvättmedel och semesterresor marknadsförs med hållbarhetsstämpel, är det lätt att inte se skogen för alla träd. Eller snarare, att glömma bort att det bästa sättet att spara på träden är att bygga städer. Sedan urminnes tider har människor avverkat träd för att få plats och ibland även virke för att bygga hus och städer. Detta är stadsbyggandets grundlag, åtminstone i skogrika länder som Sverige: träd avverkas och ersätts med hus. Timret blir till väggar eller möbler.

Stockholm står inför uppgiften att bygga bostäder för en tillväxt som per dag motsvarar lika många människor som får plats i två SL-bussar. Då går det att ställa en fråga: hur många träd ska avverkas? Och var någonstans? Det går också att ställa en följdfråga: vid vilken sorts hållplats är det lämpligt att dessa dagliga bussar stannar, för att släppa av alla dessa nya stockholmare?

Bygger man glest och i villor och punkthus som ute i Nacka, blir det ganska många träd som måste avverkas, räknat per bostad. Kollektivtrafiken blir halvbra eftersom det inte bor så många längs linjerna. Bygger man tätt och trevligt som i Gamla Stan eller på gamla Kungsholmen, blir det färre träd som måste stryka på foten. Och massor med bussar och tunnelbanelinjer åt alla håll. Och lite längre kvällsöppet på närbutiken.

Det är här jag inte förstår en del av dagens ”gröna” partier, organisationer och medborgarrörelser. Ofta säger de att man bara ska bygga på gammal industrimark. Och att alla skogar mellan dagens glesa bostadsområden ska bevaras. Och att det är fel att avverka träd. Det betyder inte att de vill riva vartannat kvarter i Gamla Stan och på Kungsholmen och återplantera de träd som avverkades för att bygga hus där. Även om det på sitt sätt skulle vara logiskt, om man nu vill ha en stad med massor av träd, så som jag och min syster har det. Fast det är klart, det kan ju bero på att en del av de gröna organisationernas medlemmar bor där alla träden avverkades en gång i tiden.

Här kommer nu min fråga, både till er som vill och er som inte vill avverka träd för att bygga hus och städer: Hammarby Sjöstad anses av många vara en av Stockholms mest lyckade nya stadsdelar, med grön profil, alla möjliga återvinningssystem, blandat innehåll och kollektivtrafik. Hammarby Sjöstad byggdes på mark som redan var använd, alltså ett gammalt industriområde. Det växte ganska få träd där. Antag att det hade varit en skog med granar och tallar där istället för industrier på 1980-talet då stadsarkitekten Jan Inghe kom på sin idé att bygga Hammarby Sjöstad. Vad hade ni sagt när fått se hans förslag till en ny ekologisk stadsdel?

Skulle ni ha sagt:

”Nej, vi ska bevara tallarna och granarna i Hammarby Sjöskog. Här ska ingen bo, jobba, ha ett dagis eller gå på gym. Låt träden leva vidare.”

Eller hade ni sagt:

”Ja, vi ska bygga Hammarby Sjöstad även om vi måste avverka 90 procent av träden, så som man gjorde på Kungsholmen. Låt staden växa vidare.”

Ert svar avgör hur jag röstar i valet i höst. För övrigt anser jag att det finns för många träd och för lite stad i Nacka. Träden skymmer dessutom utsikten.

 

Fler Krönikor

Krönika

Det går inte ihop!

Anna-Carin Telin idkar självstudier, läs om hennes problem.

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Medelmåttornas tyranni är här

Det mediokra blir det nya normala. Sverige ett land på dekis.

Krönika

Rätt avkastning från din fastighetsportfölj?

Det är nu dags att utvärdera hur bra eller dåligt det gick för den egna portföljen. Lars Johnsson skriver om de viktiga nyckeltalen.

Krönika

Vi måste prata om Göteborg

”Demokratisk arkitektur är en lika knasig idé som demokratisk ekonomi.”

Krönika

Storebror ser dig

”Bara för att något är möjligt behöver det inte vara lämpligt.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Nu är hela Sverige ett utsatt område

”De kriminella gängen regerar. I problemområdena är mord och mordförsök fem gånger vanligare och anlagda bränder är upp till tolv gånger vanligare.”

Krönika

Dyrt att vara åldersfixerad

”Självfallet ska det finnas LSS-bostäder och särskilda boenden för äldre.”

Krönika

Räkna med apan

”Bolagen utsätts för risken att skandaliseras som följd av usla aktieval.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Göteborg är på väg att ta täten i Sverige

”Göteborg är så hårt på gång att det inte går att hitta rätt gata.”

Krönika

Dags att göra om PBL i grunden

(Krönikan publicerades ursprungligen i magasinet Fastighetsvärlden 1/2023) Muharrem Demirok får det inte inte lätt om han väljs till partiledare för …

Krönika

Fastighetsvärdering 2022 – en svårbemästrad pardans

Anders Elvinsson, värderingschef vid Cushman & Wakefield, i en FV-krönika om utmaningen att värdera när snabba skiften uppstår.

Krönika

Tillsätt en kommission

”Inför framtiden borde en kommission tillsättas.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Coliving och hotell blir en bra kombo

”Att minska styrkan i det ofrivilliga varumärket ’Loneliness in Sweden’ vore en välgärning.”

Krönika

En björntjänst med för höga krav

”Klockan två en fredagseftermiddag är pendelstationerna på ön knökfulla med hantverkare”.

Tillbaka till förstasidan