Att ledas eller låta sig ledas

Anne-Marie Pålsson
Docent i nationalekonomi och fd riksdagsledamot (M)

Visa faktaruta

Att leda väljarna eller låta sig ledas av dem – ett evigt dilemma för politiska ledare. Det gäller att hitta balanspunkten mellan de båda ytterligheterna – populism och elitism – och länge tycktes politikerna lyckas hyfsat bra med detta cirkusnummer. På senare tid verkar de dock ha tappat denna förmåga.

Ny teknik, nya organisatoriska samarbeten (EU) och marknadens ökade inflytande har ändrat förutsättningarna. Blev eliten förblindad av de nya möjligheterna eller paralyserad av de nya restriktionerna?

Det må vara hur det vill med den saken. Konsekvensen blev densamma. Kontakten med dem de var satta att leda och vars intressen de fått mandat att företräda gick gradvis förlorad. I stället verkade eliten ha fångats i en tävlan om vem som bäst kunde marknadsföra det nya honnörsordet globalisering tillsammans med ledorden tolerans, öppenhet och en hyllning till de mänskliga rättigheterna och allas lika värde. Inte sällan förvanskat till allas rätt till allt.

Kvar blev väljarna förundrade över det nya landskapet. Och vid de få tillfällen de tillfrågades om vad de tyckte om utvecklingen gav de tummen ner.

Men i stället för att ta väljarnas nej på allvar såg politikerna folkets motsträvighet som ett argument för att inte tillfråga dem fler gånger.

Nu erkänner man att man inte lyssnat på väljarna ordentligt. Fast jag undrar. Den som inte hört avgrundsvrålen måste ha varit döv. Tror mer att det handlar om att eliten att hört men struntat i det för det har inte stämt med den verklighetsbild man försvarade.

Brexit var den första varningen, Trump den andra, folkomröstning i Italien den tredje.

Den som inte vill ha flera överraskningar av detta slag gör klokt i att inte bara lyssna. Väljarna kräver också handling i enlighet med deras önskemål. Några kallar detta för populism. Själv kallar jag det demokrati. Ty bara envåldshärskare kan i längden strunta i folkets önskemål.

Tidigare krönikor

Enklare regler, tack!

Staten har lättat lite på bullerreglementet. Men nu måste man röja rejält i regelverken. Omedelbart. Dels för att göra nybyggen …

I kölvattnet av Rikshem

När jag var liten lärde jag mig vad som var rätt och fel av min mamma. Sedan utbildade jag mig …

Ett Saltsjöbadsavtal om staden

För att få en levande diskussion om villkoren för stadsbyggnad behöver samtalsklimatet förändras från ”idiotförklaring av motståndare” till ”konstruktiv aktivitet”.

Nedanför Trump tower

Tidningen Fastighetsvärlden är ju rimligen den bästa platsen att skriva om Donald Trump i. Denne republikanske presidentkandidat har tjänat sina …

Låt pensionärerna bygga landet

Arlanda Express ägs till 37,5 procent av Australiens offentligt anställda och till lika stor del av kinesiska staten. Kastrups flygplats …

En normlös ny stadsdel

Ordning och reda är normalt en lysande ledstjärna. Men vi lever i en tid när oordning och oreda kan vara …

Förstatliga asylboendet!

Plötsligt har fastighetsbranschen blivit en central del av migrationspolitiken. Migrationsverket letar med ljus och lykta efter asylboenden och tvingas kalla …

Hisnande slätstruket

Om historien hade känsla för det väsentliga skulle Otis Redding vara världens mest inflytelserika Otis. Men historien är inte konstnärssjäl, …

När Kaplan hämtat sig från chocken

Alla politiker har som främsta mål att äga agendan. Genom att få debatten att handla om ”rätt problem” ökar chansen …

När döda ytor engagerar

Det finns en liten triangel i Stockholm som heter Karl Staaffs park. Karl Staaff var, när förra seklet var ungt, …

Förfallna symbolhus

Förmodligen har fler svenskar varit i Hanoi än i Ha-Neu, trots att den senare staden ligger så mycket närmre. Första …

Slopade ränteavdrag – kanske inte så illa som befarat

I juni presenterade Företagsskattekommittén ett förslag som innebär att avdragsrätten för räntekostnader slopas mot att bolagsskatten sänks från 22 till …